Välkommen till Frälsningsarméns blogg

Läs vår integritetspolicy

Frälsningsarmén på YouTube

Välkommen till Frälsningsarméns blogg

Läs vår integritetspolicy

Frälsningsarmén på YouTube

Joh.15 ’… Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. ’

I Sverige är vi inte kända för vinodlingar och har vi inte rest genom vinproducerande länder så har vi kanske inte en bild av hur vinträd sköts för att de ska ge rika skördar. Det kan då vara till hjälp att istället tänka på äppelodling, som är mer välkänd för oss på nordligare breddgrader och som har en liknande process.

Förhoppningen om en riklig skörd – en ljus framtid

Du som har äppelträd i trädgården har säkert beskurit vattenskott och grenar som växer fel under vårvintern, ja det ska ju göras innan saven stiger i trädet. Det gäller att gallra bland vattenskotten som växer helt rakt upp i luften och skära bort grenar som växer inåt i trädet eller trängs med andra grenar. Om inte trädet beskärs så får frukten på de friska grenarna inte tillräckligt med sol och ljus och risken för ohyra ökar. Ja, det som växer fel måste åtgärdas.

Det gäller såväl för fruktträd som i våra liv. Om grenar som växer fel inte skärs bort, så är risken stor att frukten blir förkrympt, drabbad av ohyra och ger inte de ljuvligt saftiga äpplen som vi längtat efter. Det tänker vi inte på när trädet är översållat av vit-rosa blommor som av vinden för med sig doften av sommar, för då är förhoppningen stor om en riklig och frisk skörd och om en ljus framtid. Kan du se hur den bilden faktiskt också kan återspegla tankar kring livet?

Ta dig tid att reflektera över ditt liv

Jesus vill, genom liknelsen om vinträdet, på samma sätt berätta för oss hur det går om vi inte gör någonting åt de egenskaper som är på väg att leda till destruktivitet och ohälsosamma livsmönster. Andlig och fysisk ohälsa kommer inte över en natt, utan är resultat av en längre tids livsstil och både inre och yttre påverkan.

Ett högt tempo där vi inte tar oss tid till att reflektera över våra liv och samla våra tankar i bön inför Gud, är i längden en fara för vår egen hälsa. Det behöver väl knappast sägas att vi alla längtar efter att våra liv ska vara hälsosamma, att andra ska berikas och inspireras av våra liv och att våra liva ska vara i harmoni.

Andens frukter

I Galaterbrevet beskriver Paulus vad motsatsen till god frukt är, nämligen en livsstil som är infekterad av ohälsosamma vanor. I den påföljande versen kommer så en beskrivning av vad som är de goda frukterna i våra liv, andens frukter.

’ …Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. ’  Gal.5:22

Bön

Gud, vår Fader, hjälp mig att se vad som behöver beskäras i mitt liv och att ångra det som jag har brustit i förhållande till dig och andra människor. Jag ber dig om förlåtelse och att växa till i dig så att mitt liv kan bära god frukt.

/ Bert Åberg, utredningsansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete

Inga kommentarer

Kommentera

– Hur mår du?

– Jo, det rullar på.

Ett klassiskt svar när vardagen tuffar på, eller hur? Vi försöker få ihop livspusslet och önskar kanske att dygnet hade några extra timmar. Om vi har tur hinner vi pressa in en fika med en efterlängtad vän efter att jobb och andra sysslor checkats av. Det är så lätt för oss att bara löpa på i vardagens ekorrhjul. Glömma känna efter hur vi egentligen mår. När jag plötsligt får en timme för mig själv ringer jag någon för att slippa tystnaden. När det blir känslosamt lägger jag locket på. När jag ska sova scrollar jag på mobilen istället för att reflektera över dagen. Finns det någon tid i mitt upptagna schema till att checka av hjärtats status? Eller skjuter jag det framför mig för att jag vet att det kommer svida när jag tar tag i det som skaver? Dagar kan bli till veckor och veckor till månader utan att jag prioriterat ett djupdyk i mig själv.

Bibeln säger att vi ska ta hand om vårt hjärta. ”Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet” står det i Ordspråksboken 4:23.

Ska vi pausa livets ekorrhjul en stund? Våga öppna upp ditt hjärta för dig själv. Be Gud att han lyser upp det du behöver se och ge det som skaver till honom. Han säger alltid ”kom till mig” oavsett vad du har gjort och hur du mår. Låt han torka dina tårar och omfamna dig. Låt han få höra dina tack. Låt han ge dig vad du behöver för att fortsätta framåt. Kanske är det mod för att våga ta det där snacket du våndats inför? Vägledning i ett beslut? Frid i en stressig period? Styrkan att förlåta och gå vidare?

Gud är en kärleksfull Pappa som bara vill dig gott. Han vet vilken situation du befinner dig i, om det är uppförsbacke eller nedförsbacke. Trots att han redan vet så älskar han när du med egna enkla ord uttrycker din bön till honom. Prioritera ditt hjärta idag så du kan uttrycka din innersta längtan till honom.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

När vår yngsta son började på fotbollsskola var han bara 5 år. Vi föräldrar brukade stå och titta på när våra barn gjorde sina första insatser på fotbollsplanen. Det var väldigt kul att få följa dessa femåringars äventyr på planen!

En dag hände något oväntat. Mitt i pågående match stannade hela spelet plötsligt av. Alla barn stod och tittade ner i gräset i ett av fotbollsplanens hörn. Bollen låg övergiven långt bort från spelarna.  Vi i publiken undrade naturligtvis vad som stod på. När vi gick lite närmare såg vi vad som fångat alla barns uppmärksamhet. En av spelarna höll stolt upp en lång, slingrande daggmask!  En daggmask. Plötsligt var matchen som pågick inte lika viktig. Daggmasken hade hamnat i centrum av uppmärksamheten. Så spännande!

Snart är det sommarlov. Vi ser fram emot ledighet och lata dagar.  Både barn och vuxna behöver en paus i livet. Det tror jag de flesta håller med om. Trots att vi ser fram emot att vara lediga är vi ofta väldigt fokuserade på vad vi ska göra under sommaren. Föräldrar oroar sig för hur de ska kunna erbjuda sina barn det bästa sommarlovet. Särskilt stor blir pressen om man saknar resurser för att göra den där resan eller utflykten. Förväntningarna är höga och samhället driver på dem. Om man googlar på orden ”barn och sommar” kommer det upp massor av träffar som handlar om vilka aktiviteter som finns att göra tillsammans med barn under sommaren. Artiklar och bloggar verkar slåss om att komma med de bästa tipsen för en sommar fullspäckad med aktiviteter och äventyr. Det är såklart väldigt värdefull att kunna göra roliga saker tillsammans under sommaren men tänk om barnen på fotbollsplanen med daggmasken i sin hand faktiskt har något att säga oss? De kanske vill lära oss:

Att det är viktigt att njuta en stund av ögonblicket.

Att vi behöver stanna upp och se livet som Gud har gett oss.

Att det som inte är planerat kan vara det som ger oss de vackraste upplevelserna.

Att ”bara vara” kanske är en av sommarens viktigaste aktiviteter.

Att Guds under sker mitt framför våra ögon.

Att sommarlov och daggmaskar hör ihop.

/ Ewa-Marie Kihlagård

Inga kommentarer

Kommentera

Att nämna ordet pengar i samma mening som kristen eller kyrka kan i vissa sammanhang få det att hetta till har jag märkt. Församlingar får ibland kritik för att de tar upp kollekt samtidigt som det finns en lokalhyra som ska betalas och minst en pastor, vars tjänst är hans/hennes levebröd. Men det är en egen predikan i sig.

Bibeln å sin sida varnar för en osund längtan efter pengar: ”Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet.” (Predikaren 5:9-10) ”Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont…” (1 Timoteusbrevet 6:9-10)

På flera ställen finns det också att läsa om girighet och pengabegär som avgudar och Bibeln är tydlig med att vi inte ska ha några sådana. ”Döda därför era begär som hör jorden till: …och girigheten som är avgudadyrkan.” (Kolosserbrevet 3:5) Det andra av de tio budorden som gavs till Mose lyder: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mosebok 20:3) ”Ingen kan tjäna två herrar… Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Lukasevangeliet 16:13)

Men man kan hamna i olika diken. Ibland får jag för mig att vissa anser att ju simplare tillvaro man lever, desto heligare är man. Jag är inget hängivet fan av ”framgångsteologi” men jag tror inte att pengar i sig är av ondo. Jag ser dem som neutrala, men att orsaken till varför man vill ha dem, till vilket pris, och vad man använder dem till, ger dem dess värde och betydelse. Gud bryr sig om hur vi har det i vardagen och i Lukasevangeliet 11:3 uppmanas vi att be: ”Ge oss var dag vårt dagliga bröd.”

Gud har många namn. El Shaddai är besläktat med hebreiska ordet för bröst och kan därmed tolkas som den som när, tillfredsställer och välsignar. Jahve-Jireh kan översättas till Gud som förser. I Johannesevangeliet 15:7 står det: ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Men kan man be Gud om pengar? Själv är jag övertygad om det.

När jag köpte en bostadsrätt i centrala Stockholm för många år sedan så använde jag mina besparingar till handpenningen. För att få loss dessa hade jag tvingats sälja alla fondandelar jag hade och tyvärr förlorat lite på detta. Jag flyttade in i lägenheten i början av sommaren och när semestern närmade sig så var det torka på bankkontot. Jag var oerhört tacksam över att jag hade fått den efterlängtade lyan jag bett om men nu sände jag även ut en bön till Gud och sa: ”Jag vill verkligen få njuta av ledigheten men jag har ingen budget för det hela. Jag skulle behöva omkring 5000 kronor för att kunna göra något trevligt på semestern.”

Ett par dagar senare kom ett brev från min bank där det påpekades att jag mycket riktigt hade sålt mina fondandelar men att det hade blivit en liten miss. Det visade sig nämligen att det fanns pengar kvar som inte kommit med vid försäljningen. Dessa skulle därför betalas ut till mig inom kort. Summan var på ganska precis 5000 kronor. Semestern var räddad!

Långt senare när jag befann mig i en situation då jag mådde väldigt psykiskt dåligt så låg jag hemma i min säng och lyssnade på lovsång/musik med kristet budskap. Jag gick igenom min hittills tuffaste period i livet och när jag började be så kom en mycket stark gudsnärvaro över mig. Rent fysiskt så blev jag alldeles skakig i kroppen, men av välbehag. Jag fylldes av frid och i den stunden var all smärta och sorg som bortträngd. Eftersom jag kände mig så nära Gud där och då så passade jag på att be lite extra för olika behov jag hade och för mirakler jag önskade skulle ske. Bland annat bad jag för min ekonomi då jag hade dragit på mig en skuld på 40 000 kronor. Efter ett tag lade sig ”ruset” men det hela kändes som en bekräftelse på att Gud var med mig mitt i allt.

Dagen efter fick jag ett telefonsamtal. Det var från en bekant jag fått kontakt med över internet men som jag fortfarande inte har träffat öga mot öga. Vi hade haft långa och djupgående samtal då vi båda hade det knepigt med framför allt den psykiska hälsan vid tidpunkten. Efter några inledande fraser frågade han mig rakt ut: ”Behöver du pengar?” Jag undrade vad han menade med det men han upprepade sin fråga. Tillslut svarade jag någonting i stil med: ”Ja, vem gör inte det? Men vad menar du?” Han tryckte på lite till och undrade om det var så att jag hade några skulder så jag berättade att jag hade det. Då ville han veta hur stor den var och när han fick höra mitt svar så bad han om mitt kontonummer så att han kunde föra över motsvarande summa till mig på direkten.

Jag svarade att jag inte kunde ta emot dessa pengar av honom och att allt var i sin ordning, men han stod på sig. Bland annat motiverade han det hela med att han ärvt en hel del pengar och inte behövde alla för egen del. Och eftersom jag var någon som hade funnits där för honom när han behövt stöd och ett lyssnande öra så ville han visa sin tacksamhet på det här sättet. Efter en stunds debatterande lät jag mig till sist övertalas. Trots allt så hade jag ju faktiskt dagen innan lagt detta med skulden i Guds händer och bett om en lösning gällande den. En dag senare var den ett minne blott.

Visst har jag bett om ekonomiska mirakler fler gånger utan exakt samma resultat och någon kanske skulle vifta undan dessa två exempel som tillfälligheter. Och även om Gud uppmanar oss att lägga fram våra önskemål till honom så får vi inte alltid precis de svar vi önskar. Men det kan finnas flera skäl till det. När jag gick på bibelskola nämnde en av lärarna just det här med pengar och sa: ”Jag är säker på att om någon här inne skulle vinna en miljon idag så kommer den personen inte sitta här i klassrummet imorgon.” Ja, så skulle det ju faktiskt kunna bli, att man låter pengarna styra och att man därmed ändrar planerna i en riktning som inte var menad från början. ”…I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Timoteusbrevet 6:10)

Jag har hört någon säga de kloka orden: ”Det är inte någon fara så länge DU HAR pengarna, däremot om PENGARNA HAR dig”. Det handlar, som jag ser det, om vilken och hur stor roll vi ger pengarna i våra liv. Först och främst ska vi söka Gud och gör vi det så behöver vi inte oroa oss för de vardagliga behoven. Som det står i Matteusevangeliet 6:33-34: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen…” I Filipperbrevet 4:19 kan vi läsa: ”Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.”

/ Teresia Jansson

1 kommentar

Kommentera

En av mina favoritberättelser i Bibeln är när Jesus möter en blind man som heter Bartolomaios. Jesus frågar honom ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” och Bartolomaios svarar att han vill kunna se igen. ”Gå, din tro har frälst dig” säger Jesus och genast får mannen sin syn tillbaka.

Miraklet att Bartolomaios får sin syn tillbaka är ju fantastiskt i sig men det är snarare Jesus fråga till Bartolomaios som berör mig. Trots att det kan tänkas uppenbart att en blind mans första önskan till Jesus är att kunna se frågar Jesus ändå vad han kan få göra för mannen. Kanske förstod inte Jesus att han var blind? Jo, det tror jag. Mannen hade suttit och tiggt pengar längs vägkanten, förmodligen på grund av att han som blind hade svårt att försörja sig, när han förstod att Jesus var i stan. Bartolomaios höjer sin röst och ropar efter Jesus, varpå människor runt omkring strängt säger åt honom att vara tyst, men han fortsätter desperat att skrika efter Jesus. När Jesus hör honom ber han några personer leda fram mannen till sig. Ledsagarna gör det rätt självklart att Jesus borde förstått att mannen var blind. Visst?!

Trots det denna personliga fråga ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Jag tror att Jesus är en personlig Gud. Din närmsta vän om du önskar. Han vet redan vad vi tänker på och hur vi mår men uppskattar när vi väljer att komma till honom och berätta. Precis som han frågade Bartolomaios så undrar han dagligen vad han kan få göra för dig. Förra veckan pratade jag mer med Jesus än vad jag brukar. Det gjorde att jag blev mer specifik i mina böner. Du kanske till och med skulle skratta om du hörde vad jag sa, men Jesus gav mig precis lika specifika bönesvar som jag bett om. Han är god… och rolig.

Jag vill vara som Jesus. Ta tid för människor och våga vara öppen med mitt liv i hopp om att de jag möter också ska våga öppna upp sig. Jag vill ställa frågor, så som Jesus ofta gjorde. Inte prata mer om jag, mig och mitt än om personen mitt emot. När någon berättar vad som försiggår i livet vill jag vara så intresserad att jag minns vad personen delade även nästa gång vi ses.

Avslutningsvis vill jag uppmuntra dig att ta en stund med Jesus idag. Berätta vad du tänker på, vad du önskar hjälp med. Tacka honom för det som du är tacksam för idag, stort som smått. Fråga honom vem som behöver höra orden ”Vad kan jag göra för dig?” från dig idag.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

För länge sedan bodde jag granne med en man som var mycket störande. Han skrek och väsnades på alla sätt, spelade hög musik och bankade i väggarna när han blev arg. Han sålde knark och hans kunder knackade då och då på min dörr mitt i natten av misstag. Dessutom brukade han regelbundet misshandla sin flickvän. En riktigt lugn och bra natt kunde jag sova som mest fem timmar i streck, vilket hände några gånger i månaden. Jag hade polisen på snabbnummer i telefonen och ringde dem ofta. Jag gick helst inte ner och knackade på själv, eftersom grannen var känd för att knivhota den som vågade protestera.

Ända sedan dess är jag ganska känslig för (o)ljud från grannarna. Jag är alltid redo att tro det värsta.

Häromdagen hörde jag ett väldigt oväsen från lägenheten ovanför. Det brakade och lät som om någon slängde möbler omkring sig.

Jag stängde av TV:n för att höra bättre. Handen sträcktes mer eller mindre automatiskt mot mobilen för att att ringa polisen vid behov. Jag lyssnade spänt – och efter ett ögonblick hörde jag det omisskännliga ljudet av ett barn som skrattade förtjust.

Jag slappnade av. De kanske hade vält en stol och levt rövare över hela lägenheten, men de lekte bara. Skönt!

Det är viktigt att lyssna, inte bara till det första man hör. Om jag gått på mitt första intryck och ringt polisen direkt hade det inte bara varit onödigt slöseri med polisens tid, utan också respektlöst mot grannen. Dessutom hade jag bränt mig själv litet grann, så att jag kanske istället väntat för länge en annan gång, då poliserna verkligen behövdes.

För att få hela bilden klar för sig, måste man fortsätta lyssna.

Det gäller även i våra utvecklingsprojekt. Det är därför vi inkluderar alla inblandade i planeringen av projekten. Vi både pratar med enskilda personer, och samlar hela byar till stormöten för att diskutera vad som ska göras.

Vid ett tillfälle var några av våra kolleger i en by någonstans i Afrika för att tillsammans med folket där avgöra vad som var viktigast för dem att få hjälp med. Kollegerna gick runt och pratade med folk, och frågade vad de tyckte. Var det till exempel några problem med tillgången till vatten?

En man de träffade sa att nej, det är inga som helst problem med vattnet, det fungerar alldeles utmärkt. Det finns andra saker vi bör satsa på istället.

Litet senare mötte kollegerna mannens fru. Då visade det sig att anledningen till att mannen inte hade några problem med vattentillgången var att hans fru steg upp en timme tidigare än han och gick och hämtade vatten så att det fanns på plats när det var dags för honom att vakna.

Där var det tur att kollegerna lyssnade till andra än bara den mannen.

Ju fler man lyssnar på när man planerar ett projekt, desto större chans har man att belysa ett problem från många sidor, och därmed undvika problem innan de inträffar och dessutom få till ett projekt som fungerar för så många som möjligt.

Det räcker förstås inte med att lyssna, man måste agera också. Men man måste alltid börja med att lyssna, förutsättningslöst, på dem som projektet ska hjälpa.

Och det är faktiskt inte en dum regel att ha med sig litet allmänt i livet: lyssna först, dra slutsatser sedan – inte tvärtom.

/ Lena Wickberg

Inga kommentarer

Kommentera

Finns det någonting som är mer smittande än ett leende? Och visste du att bara det att vi drar upp mungiporna till ett smile så frigörs må bra-hormonerna endorfin, serotonin och dopamin? Detta eftersom hjärnan inte kan skilja på ifall vi ler som en naturlig glädjeyttring eller om vi bara gör det rent mekaniskt. Vi känner välbehag, avslappning och både puls och blodtryck sänks. Dessutom motverkas smärta samtidigt som läkningsprocesser sätts igång och immunförsvaret höjs. Vissa mediciner och droger har en liknande effekt men att le är ju både gratis, lagligt och utan skadliga följder. Möjligen kan ett ihärdigt leende ge upphov till en gnutta träningsvärk i käkpartiet, om man nu vill hitta någon negativ bieffekt av det hela.

Jag ser det som att vi faktiskt kan välja att känna glädje. Åtminstone försöka. Samma sak när det gäller tacksamhet, att det är ett val hur man ser på saker och ting. Som den gamla slitna klyschan om att se glaset som halvtomt eller halvfullt. Det finns alltid saker att vara tacksam för i livet, oavsett hur våra omständigheter ser ut, och därmed har vi dagligen något att tacka Gud för. Det handlar om var vi riktar vår fokus – på det vi inte har eller på det vi har. Att vara glada och tacksamma är också en uppmaning från Gud: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” (1 Tessalonikerbrevet 5:16-18)

Glädje ger oss som sagt en avslappnad känsla och välbehag, med andra ord frid: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!…Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” (Filipperbrevet 4:4-7)

Istället för att klaga så uppmanar Gud oss att faktiskt tacka honom även för prövningar vi går igenom. Och visst är det ju så att vi alltid kan få lärdomar och utvecklas av svåra situationer vi försätts i: ”Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.” (Jakobs brev 1:2-3)

Jag tänker på ett tillfälle när jag kom ut till min bil och redan på håll såg den där gula motbjudande lappen placerad under ena vindrutetorkaren. Jag hade parkerat mitt för en gångväg men hade hört en granne säga att man faktiskt får göra det. Min slutsats blev nu att den grannen haft fel. I samma stund insåg jag att jag hade två val att hantera situationen på även om båda skulle innefatta betalning för boten: Antingen blir jag sur, bitter och irriterad över det hela, eller så tackar jag istället Gud för att jag har körkort, bil och allt annat i livet som jag behöver. Jag valde det sista alternativet.

Tillbaka i lägenheten så startade jag min dator och satte mig ner för att få det hela ur världen. När jag då kikade närmare på lappen så insåg jag att det inte var min bils registreringsnummer som stod på den. Någon annan som fått denna bot hade helt enkelt försökt få mig att tro att jag parkerat fel så att jag skulle luras att betala för det hela. Plötsligt var jag alltså utan skuld. Saker som dessa kanske inte händer varje dag men jag såg det som ett sätt för Gud att visa mig att han lönar den som trots motgångar väljer att tacka honom. Om vi är glada och litar på Gud så lovar han faktiskt att vi ska bli belönade: ”Lita på Herren… och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär.” (Psaltaren 37:3-4)

När vi fokuserar vår blick på Gud istället för på eländiga omständigheter så blir vi starka: ”… Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka.” (Nehemja 8:10) När jag ser tillbaka på mitt eget liv så inser jag också att tuffa saker jag har gått igenom faktiskt har fått mig att komma ut starkare på andra sidan men också fört mig närmare Gud. Men när man är mitt uppe i något och saker inte utfaller precis så som man hoppats är det lätt att bli modstulen och undra varför Gud inte besvarar ens böner eller ger en det man ber om. Ett talesätt säger att Gud svarar på böner på tre olika sätt: 1: ”Ja.” 2: ”Inte än.” Eller 3: ”Jag har något bättre i åtanke.” Som de där lägenheterna eller jobben man inte fick, relationen som inte blev av och så vidare. Det fanns en anledning till att en viss dörr stängdes eftersom Gud hade en högre plan.

Många gånger är det inte förrän man ser i backspegeln som man inser att Gud faktiskt har varit med även i det svåra. Som i dikten ”Fotspår i sanden.” ”En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds… Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv… HERREN svarade: Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.”

/ Teresia Jansson

1 kommentar

Kommentera

Många svenskar har en nära relation till psalmstrofen ovan, själv minns jag hur farmor sjöng den för mig när jag försökte somna i loftsängen i mitt barndomsrum. Idag är begreppen trygghet och otrygghet politiska slagord, men hur uppnås denna trygghet egentligen? I arbetet med Kylskåpsradion* har vi identifierat tre delar som jag tror bidrar till en ökad trygghetskänsla.

Gemenskap

Under det senaste året har människor i min närhet blivit svikna av både socialen och Försäkringskassan och jag har insett att ett statligt skyddsnät aldrig kan ge äkta trygghet. Mitt ibland alla ansökningsblanketter finns vetskapen om att ett litet misstag kan rasera allt. Här står Bibelns undervisning om villkorslös kärlek ut, jag tror att vad vi människor innerst inne söker är inte någon som vill ha oss när vi är gjort rätt för oss, utan en gemenskap som finns kvar även om vi inte förtjänar det. Endast tillgången till en sådan gemenskap kan ge äkta trygghet. Ensamheten gror i frånvaron av villkorslös kärlek.

Glädje

Internet svämmar idag över av människor som delar roligt innehåll med varandra. Hur vi beter oss i sociala medier är ett tydligt exempel på att skratt fyller sin funktion först när det delas med andra. Skrattforskaren Sophie Scott bekräftar detta och säger att det är 30 gånger större chans att vi skrattar om vi är tillsammans med någon än om vi är ensamma. Skratt är antagligen vårt effektivaste verktyg för att bryta ner murar och skapa en känsla av gemenskap och trygghet.

Kunskap 

”Det menlösa tecknar en falsk bild av livet och ger ingen kunskap eller erfarenhet av dess ofrånkomligt svåra och mörka sidor. Utan sådan kunskap kan ingen sann eller hållbar trygghet uppnås” – Lennart Hellsing

I en hätsk politisk debatt är det samma personer som skriker om otrygghet som tror att etablissemanget undanhåller fakta ifrån folket. Fakta och trygghet går hand i hand, ovisshet föder oro. Därför kan en glädjefylld gemenskap som samtidigt utbildar dess deltagare både skapa tillhörighet, dämpa ängslan och ge framtidshopp. En trygghet som håller även att falla handlöst emot.

/ Gabriel Ekbeck, projektledare Kylskåpsradion

*Kylskåpsradion är ett socialt mediaprojekt med Gabriel och dockan Åsskar där de pratar om livet och världen runtom oss, intervjuar intressanta personer, svarar på frågor och berättar spännande berättelser. I projektet ingår en podd där nytt avsnitt släpps varje måndag, samt flera youtubeserier och interagerande på sociala medier.

Inga kommentarer

Kommentera

Vill du veta vad som hoppade upp ur min tvättkorg för en dryg månad sedan? En rejält stor råtta. Ja, nästan i storlek av en hare. Då just råttor råkar vara min största fobi blev jag försatt i chocktillstånd och istället för att springa ut ur tvättstugan sprang jag in i torkskåpet. När jag väl tagit mig ut ur rummet och lämnat både råttan och kläderna kvar där inne kom en icke råtträdd granne till min räddning. Han vågade sig in i tvättstugan och sökte igenom tvättkorgen med kofot innan jag vågade ta upp den till lägenheten. Väl där uppe ställde jag ut kläderna i snön för att frysa bort eventuella pestsmittor.

Hela hyreshuset fick plötsligt nys om råttan. Informationslappar om råttgift kom upp och så fort en granne stötte på en annan granne var samtalsämnet givet – råttan. Hur stor var den? Levde den fortfarande? Vågade man sig ner i tvättstugan? Min närmsta granne kom över med en tegelsten som jag kunde lägga på toalettlocket ifall jag var rädd för fler oväntade gäster.

Det roligaste var nog ändå lappen i hissen. På den började folk måla egna tolkningar av hur råttan såg ut och därefter fylldes det på med målningar av katter, elefanter, kycklingar, ormar och grisar. Ja, nästan hela Noas ark fanns med på lappen till slut.

Trots att råttan resulterade i att jag reste hem ända till Småland med alla smutskläder tycker jag fortfarande att dess framträdande i tvättstugan bar med sig något positivt. En lärdom; ”Vi-känslan blir starkare när vi binder upp den på något gemensamt.” Kanske något som vi går igenom tillsammans eller något vi fokuserar på som grupp. I vårt fall var det en råtta som öppnade upp för samtal mellan grannar som annars inte brukade prata med varandra. Samma sak sker på fotbollsplan när kärleken till sporten förenar olika etniska grupper eller i Facebookgruppen som sammanför en viss yrkesgrupp. Tillhörighet.

I församlingen (eller på kåren som vi säger i Frälsningsarmén) är vår gemensamma nämnare Jesus. Han är vårt fokus. Vi har olika bakgrunder, talar olika språk, har olika sociala förhållanden, är i blandade åldrar och tycker inte alltid likadant. Jesus river murar och öppnar upp för relationer. Vi-känslan som går att hitta i Guds församling/kår har jag aldrig sett någon annanstans. Just den där brutala blandningen människor som konstigt nog uppskattar att dela livet med varandra. För vissa är det ett mysterium, men för mig är det ett bevis på Guds närvaro.

När råttan försvann och lapparna togs ner gick den extra pratglada stämningen tillbaka till det gamla vanliga lågmälda. Den gemensamma nämnaren (råttan) var borta.

Guds familj/församling behöver behålla blicken fäst på vår gemensamma nämnare, Jesus. Hur skulle vi som brokig skara annars orka bygga Guds hus tillsammans? Jesus är den som bär oss, fyller oss gång på gång med ny kärlek för varandra och påminner oss om vårt gemensamma uppdrag ”Jesus till alla”. Med rätt perspektiv får allt rätt proportioner i våra liv.

Det finns bara en persons fokus som jag kan styra över och det är mitt eget. Så både för min egen och andras skull vill jag dagligen påminna mig själv om att gå med Jesus.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

Har du varit riktigt hungrig någon gång? Inte bara ”åh, vad det ska bli gott med mat!”, eller ”jag svälter ihjäääääääääl, vad blir det till middag??”, utan låggradigt hungrig under flera dagar utan att kunna göra så mycket åt det?

Den som har genomgått en operation har förmodligen en uppfattning om hur det känns. När man inte har ätit sedan i går eftermiddag, och personalen på sjukhuset serverar frukost till alla andra, men själv får man ingenting för man måste fasta innan man sövs ner – det är litet jobbigt.

Men det är inte många av oss som varit hungriga på allvar. Så där så att man går och lägger sig hungrig flera kvällar i veckan, sällan får någon frukost på morgonen, och får kämpa för att ha råd med ris och litet grönsaker någon gång under dagen.

Det finns många i världen som lever så, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år.

Det är de som lever under gränsen för vad som anses vara extrem fattigdom. De har mindre än 1,90 dollar att leva på varje dag. Det motsvarar ungefär 18,90 svenska kronor med dagens växelkurs, och det ska räcka inte bara till mat utan också till kläder, hyra, vattenkostnad, mediciner, skolmaterial till barnen och allt annat som behövs.

Handen på hjärtat: skulle du klara det?

Jag har provat. Flera gånger, faktiskt. Frivilligt, förstås, och bara under en begränsad period, men ändå.

Det jag har gjort är att delta i kampanjen Live Below the Line – ”lev under gränsen”. Vi på Internationell Utveckling har kört den i anslutning till Frälsningsarméns missionssöndag varje år sedan 2013. I år blir det sjunde gången.

Live Below the Line går ut på att man under fem dagar lever på en mycket begränsad summa pengar. Exakt hur mycket är egentligen inte så viktigt, men tanken är att det ska motsvara den internationella fattigdomsgränsen. Det gäller bara mat, för annars skulle det inte räcka speciellt långt alls.

I år har vi valt att lägga vår ranson på 15 kronor per dag. All mat man äter under fem dagar får alltså inte kosta mer än 75 kronor. Pengarna man sparar på detta skänks med fördel till en organisation som arbetar med fattigdomsbekämpning, till exempel till Frälsningsarméns Försakelseinsamling.

Det är en unik upplevelse att genomföra Live Below the Line. Man får en helt ny känsla för hur det är att vara fattig när man upplever det fysiskt, trots att det bara är några dagar. Huvudet värker, koncentrationen är dålig, och man tänker på mat *hela tiden*. Maten blir ganska enformig, och ibland är det riktigt surt att inte kunna ta en portion till. Jag själv inser hur mycket finkaffe jag dricker i vanliga fall, vilket jag naturligtvis måste avstå under den här veckan, och man står helt utan möjlighet att äta något extra om man är litet småhungrig. Till och med en korv med bröd förstör hela dagens budget eller mer. Om man tappar tallriken med lunchen på vägen till matbordet, då måste man vara utan, eller snåla på måltiderna någon annan dag.

Den konstanta hungern är en sak, men nästan ännu värre är bristen på alternativ och valfrihet. Samma mat varje dag. Känslan av att inte komma någon vart i den dagliga kampen för att få i sig tillräckligt. Småsugen mellan måltiderna? Om du inte planerat in en morot som mellanmål är du illa ute. Fortfarande hungrig efter kvällsmaten? Drick en kopp hett vatten för att fylla magen och hoppas att du somnar fort. Trött på potatis? Ät ändå eller gå hungrig. Störd av doften från pizzerian på väg hem från jobbet? Håll för näsan och gå hem och ät ytterligare en portion kikärtsgryta.

Genom allt det här vet jag också hur priviligierad jag är. Jag väljer detta under en mycket begränsad tid. De miljontals människor som lever så här permanent har inte den möjligheten. De har inte lyxen att räkna dagarna tills allt är som vanligt igen. För dem *är* det här som vanligt.

Den vetskapen sjunker också ner väldigt effektivt medan jag sitter där och suktar efter en ostmacka och drömmer om vilken frukost jag ska äta på lördag efter kampanjens slut.

Och sen när det är över, och jag känner mig duktigt nöjd med att jag lyckades spara fyra kronor av veckans budget, samtidigt som jag funderar på om det är OK att dricka tre latte på samma dag, då vet jag ändå att för de flesta är kampanjen inte alls över. De flesta fortsätter med samma låga budget och har inget slut i sikte.

Och det är då jag villigt och tacksamt skänker sparade pengar – och litet till – till ett ändamål som hjälper dem som är riktigt fattiga. Under några dagar har jag fått känna mig som en av dem. Och även om det alltid känns bra att avsluta kampanjen, är det också oerhört givande att ha fått dela deras vardag, om så bara för ett ögonblick.

Vill du vara med och genomföra Live Below the Line med oss i år? Vi börjar redan nästa vecka: kampanjen pågår 11-15 mars. Recept, tips och mer information hittar du om du går med i vår Facebookgrupp.

När du kommer dit rekommenderar jag starkt att du redan i förväg läser igenom dokumentet som heter ”Tips” – där står vad du bör tänka på och vad du kan förvänta dig under veckan.

Välkommen till en omtumlande, tankeväckande och i slutänden mycket givande kampanjvecka!

/ Lena Wickberg

Inga kommentarer

Kommentera