Var inte rädd, tro endast!

24 jan, 2019 Teresia Jansson

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

Media rapporterar om hur psykisk ohälsa med depressioner, oro och ångest exempelvis ökar bland befolkningen i vårt land. Därför är det bra att det finns utbildade psykologer och terapeuter på området liksom psykofarmaka men som kristen tror jag även på en Gud som kan gripa in i dessa situationer. Han har många namn och förmågor, en av dem är läkare.

Jag minns en händelse när jag var elva år gammal. Jag och min bästa kompis hade hittat en stolt fjällskivling i skogen, trodde vi, och av någon anledning fick vi för oss att vi skulle smaka på den. När jag kom hem visade jag upp fyndet för min mamma som observerade att svampen saknade den karaktäristiska ringen runt foten. Hon plockade då fram sin svampbok för att försöka få klarhet i vilken sort det rörde sig om. Bland de tänkbara alternativen fanns även giftiga sådana. Ett samtal med giftcentralen resulterade i att både jag och min kamrat fick dricka kol för att det eventuella giftet skulle dras ut ur kroppen.

Jag fick inga symptom och mådde inte på något sätt fysiskt dåligt tiden efter. Däremot drabbades jag av en påträngande rädsla över att provsmakningen skulle leda till dödlig sjukdom, såsom cancer eller liknande. Det hände att jag låg i min säng nattetid och bokstavligen skakade för att jag var så rädd. En kväll berättade jag för min mor om detta och eftersom hon har en gudstro så satte hon sig på sängkanten och bad en kort, stillsam bön till Gud att han skulle ta bort min rädsla. Sedan gick hon ut till köket.

Plötsligt, efter bara någon minut, var det som om en enorm våg av glädje vällde upp över och inom mig tills jag var alldeles uppfylld och obehaget var som bortblåst. Jag sprang ut i köket där även min ett år yngre syster satt. Jag kände en sådan stark kärlek att jag frågade henne om jag kunde hjälpa henne med något, det spelade ingen roll med vad. När hon inte kunde komma på något blev jag nästan frustrerad eftersom jag då inte hade möjligheten att ge ut av det jag kände inombords. Där och då vände situationen för mig och den händelsen har jag burit med mig under livet. För mig har det varit en självklarhet att det var Guds närvaro genom den helige Ande som uppfyllde mig och läkte mitt inre.

Senare har jag varit med om liknande tillfällen men inte med så enormt starka och påtagliga känsloyttringar som i det här fallet. Jag är övertygad om att ingen psykolog eller medicin i världen hade haft samma effekt, även om jag inte förkastar den hjälp de kan ge. Bibeln säger i Psalm 34:5: ”Jag sökte mig till Herren och han svarade mig, han befriade mig från all fruktan.” I Johannesevangeliet 14:1 står det: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.” Även när vi går till sängs om natten vill Gud att vi ska lägga alla grubblerier åt sidan: ”När du lägger dig skall inget förskräcka dig, och när du lagt dig skall du sova gott.” (Ordspråksboken 3:24)

För ett antal år sedan pratade jag i telefon med en ny bekant som vi kan kalla för Anders. Hans flickvän hade lämnat honom och han var utom sig av sorg och ångest och led av sömnproblem som en följd av detta. Under vårt samtal vädjade han till mig och sa: ”Hjälp mig, Teresia! Jag mår så dåligt, jag behöver din hjälp!” Jag visste inte riktigt vad jag kunde bidra med men eftersom jag är kristen frågade jag Anders om jag fick be för honom över telefon. Själv bekände han sig inte till någon religion men svarade genast ja. Inom mig formulerade jag då en halvt desperat uppmaning till Gud: ”Nu när jag kastar mig ut och ber för min vän så får du faktiskt göra något, annars blir det ju pinsamt!” Jag hade nämligen ingen direkt erfarenhet av att be för någon i situationer som denna, och eftersom Anders inte var troende själv så kändes det på något vis extra viktigt att Gud grep in nu när tillfälle gavs, resonerade jag.

Jag började med att tacka Gud för att han skapat Anders och för att han älskar honom. Jag befallde ångesten och sömnproblemen att lämna hans kropp och aldrig mer komma tillbaka och att Anders istället skulle fyllas av Guds frid. Efter en stund tystnade jag och inväntade lite nervöst en reaktion från min vän. Då hör jag honom säga, något förvånat: ”Du, det hjälpte! Innan mådde jag så fruktansvärt dåligt men så bra som jag mår nu har jag inte mått på flera år. Jag känner mig helt uppfylld av någonting och det liksom bubblar och sticker i hela kroppen.” Jag blev naturligtvis väldigt glad och påpekade att det var den helige Ande som rörde vid honom eftersom jag känner igen dessa karaktäristiska tecken på en sådan manifestation. Jag gav även Anders rådet att varje gång han vaknade på natten så skulle han testa att be till och lämna över sin oro och ångest till Gud.

Vi talades vid några dagar senare och då undrade min vän om det var så att jag hade fortsatt att be för honom, vilket jag hade, eftersom samma känslor som vid förbönen över telefon hade kommit tillbaka då och då. Anders berättade även att han hade lytt mitt råd och bett till Gud varje gång han haft problem med sömnen och vid samtliga tillfällen hade han somnat omgående. När vi hördes av något år senare så frågade jag hur han mådde och fick till svar: ”Jag mår jättebra, och det är tack vare dig.” Nu ser inte jag det som om det hela var min förtjänst, jag var bara ett redskap för Gud, någon som tog mod till sig och slängde sig utför branten i hopp om att pappa Gud skulle gripa in. Och då gjorde han det. Det behövs inga högljudda eller tjusigt formulerade böner. Gud ser till tron och hjärtats uppsåt.

Gud uppmanar oss att överlämna all vår oro till honom: ”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.” (1 Petrusbrevet 5:7) I stället vill han ge oss frid: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” (Johannesevangeliet 14:27) Ett till exempel på att han månar om vår goda nattsömn finns i Psaltaren 4:9: ”I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, Herre, du låter mig bo i trygghet.”

Så du som läser detta; oavsett vilken situation du står inför: ”Var inte rädd, tro endast!” (Markusevangeliet 5:36)

/ Teresia Jansson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *