Vikten av att lyssna

18 apr, 2019 Internationell Utveckling Läs vår integritetspolicy

För länge sedan bodde jag granne med en man som var mycket störande. Han skrek och väsnades på alla sätt, spelade hög musik och bankade i väggarna när han blev arg. Han sålde knark och hans kunder knackade då och då på min dörr mitt i natten av misstag. Dessutom brukade han regelbundet misshandla sin flickvän. En riktigt lugn och bra natt kunde jag sova som mest fem timmar i streck, vilket hände några gånger i månaden. Jag hade polisen på snabbnummer i telefonen och ringde dem ofta. Jag gick helst inte ner och knackade på själv, eftersom grannen var känd för att knivhota den som vågade protestera.

Ända sedan dess är jag ganska känslig för (o)ljud från grannarna. Jag är alltid redo att tro det värsta.

Häromdagen hörde jag ett väldigt oväsen från lägenheten ovanför. Det brakade och lät som om någon slängde möbler omkring sig.

Jag stängde av TV:n för att höra bättre. Handen sträcktes mer eller mindre automatiskt mot mobilen för att att ringa polisen vid behov. Jag lyssnade spänt – och efter ett ögonblick hörde jag det omisskännliga ljudet av ett barn som skrattade förtjust.

Jag slappnade av. De kanske hade vält en stol och levt rövare över hela lägenheten, men de lekte bara. Skönt!

Det är viktigt att lyssna, inte bara till det första man hör. Om jag gått på mitt första intryck och ringt polisen direkt hade det inte bara varit onödigt slöseri med polisens tid, utan också respektlöst mot grannen. Dessutom hade jag bränt mig själv litet grann, så att jag kanske istället väntat för länge en annan gång, då poliserna verkligen behövdes.

För att få hela bilden klar för sig, måste man fortsätta lyssna.

Det gäller även i våra utvecklingsprojekt. Det är därför vi inkluderar alla inblandade i planeringen av projekten. Vi både pratar med enskilda personer, och samlar hela byar till stormöten för att diskutera vad som ska göras.

Vid ett tillfälle var några av våra kolleger i en by någonstans i Afrika för att tillsammans med folket där avgöra vad som var viktigast för dem att få hjälp med. Kollegerna gick runt och pratade med folk, och frågade vad de tyckte. Var det till exempel några problem med tillgången till vatten?

En man de träffade sa att nej, det är inga som helst problem med vattnet, det fungerar alldeles utmärkt. Det finns andra saker vi bör satsa på istället.

Litet senare mötte kollegerna mannens fru. Då visade det sig att anledningen till att mannen inte hade några problem med vattentillgången var att hans fru steg upp en timme tidigare än han och gick och hämtade vatten så att det fanns på plats när det var dags för honom att vakna.

Där var det tur att kollegerna lyssnade till andra än bara den mannen.

Ju fler man lyssnar på när man planerar ett projekt, desto större chans har man att belysa ett problem från många sidor, och därmed undvika problem innan de inträffar och dessutom få till ett projekt som fungerar för så många som möjligt.

Det räcker förstås inte med att lyssna, man måste agera också. Men man måste alltid börja med att lyssna, förutsättningslöst, på dem som projektet ska hjälpa.

Och det är faktiskt inte en dum regel att ha med sig litet allmänt i livet: lyssna först, dra slutsatser sedan – inte tvärtom.

/ Lena Wickberg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nästa inlägg: