Inte bara Sverige – att jobba med internationella projekt under en pandemi

02 apr, 2020 Internationell Utveckling

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

Vi som jobbar med Frälsningsarméns internationella utvecklingsprojekt gör det med utgångspunkt på Högkvarteret i Stockholm (även om vi just nu till stor del jobbar hemifrån). Men man kan också säga att vi har hela världen som arbetsplats. Det gör att den globala effekten av coronavirusets spridning är extra tydlig för oss. Vi reser med jämna mellanrum ut och besöker våra projekt i Afrika, Asien och Sydamerika, och ganska ofta deltar vi i konferenser och kurser i andra länder.

Allt sånt är nu naturligtvis inställt, uppskjutet eller flyttat till digitala medier. Det gäller allt, från våra egna veckomöten, som vi för närvarande håller via Skype, till den årliga, internationella projektkonferensen som var planerad att hållas i Norge i maj.

För det är ju inte bara Sverige som har drabbats av Covid-19. Många länder tar inte längre emot internationella besökare, och de flesta flygbolag håller sina plan på marken. Arbetsplatser och skolor är stängda och samlingar av större (och i vissa fall även mindre) grupper är förbjudna.

Det är lätt att stanna vid att se hur allt det där påverkar en själv och de man har närmast, och lätt att missa allt annat som följer i pandemins spår. Tur är väl det, annars skulle man lätt bli överväldigad.

Utvecklingsprojekten som Frälsningsarmén arbetar med ute i världen är förstås något som för oss är både viktigt och nära. Utvecklingsarbetet är ett av de områden som redan påverkas väldigt mycket, även där smittan inte riktigt har fått fäste ännu.

Våra största insatser finns i Afrika och handlar om rent vatten och sanitet i skolor och samhällen, och om jordbruksförbättring för att öka matsäkerheten. Det mesta av den verksamheten kan inte genomföras just nu.

Det betyder bland annat att dricksvattensystem och nya toaletter inte kan byggas, och de som väntat på detta måste vänta ännu längre. Det i sin tur gör att de sjukdomar som i vanliga fall lätt sprids genom smittat dricksvatten och brist på toaletter kommer att fortsätta spridas.

När skolorna stänger är det också många barn som inte längre får tillgång till rent dricksvatten. De barn som genom skolans vattensystem har kunnat dricka rent vatten på dagarna och även kunnat ta med sig vatten hem på kvällen. Nu måste de återgå till hur det var förr: de måste gå långa vägar för att hämta vattnet, och riskerar att bli sjuka om det vatten som finns inte är rent och säkert.

I Malawi är de faktiska fallen av Covid-19 få än så länge, och myndigheterna kämpar för att det ska förbli så. Ett problem i det arbetet är att bara 11% av befolkningen har tillgång till tvål, och/eller kunskap om hur viktigt det är att tvätta händerna ordentligt. Våra vattenprojekt innehåller sån utbildning, och det gör det extra tungt att behöva ställa in eller dra ner på just den verksamheten.

I Kenya är smittan än så länge begränsad till storstäderna, och speciellt Nairobi, där även Frälsningsarméns högkvarter och det nationella projektkontoret ligger. En stor del av arbetet med projekten förutsätter att personal kan åka till projekten för att leda den lokala personalen, leda utbildningar och se till att verksamheten fungerar. Nu är resandet i landet begränsad, särskilt för dem som bor i Nairobi, för att skydda de delar av landet som ännu inte drabbats. Alla resor till projekten är därför stoppade, vilket givetvis hindrar arbetet.

Dessutom kan man inte längre samla stora grupper till utbildningar och workshops som planerat. Det sätter stopp för stora delar av projekten, och hindrar deltagarna att få den träning och kunskap som var meningen.

Coronasmittan finns som sagt än så länge mest i storstäderna, men det kan ändras fort och utan förvarning. De som bor ute i byarna, utan tillgång till internet och TV har kanske mindre kunskap om situationen än vad andra har, men eftersom alla åtgärder som myndigheterna vidtagit även gäller dem, har de ändå fått information, och förstår allvaret.  De är också rädda för att smittan ska nå dem, och det med rätta. Deras tillgång till sjukvård är ofta mycket dålig, och om pandemin får grepp även om de här områdena kommer många att drabbas hårt.

Projekten fortsätter så gott det går, genom lokal personal på plats och telefonkontakt med projektkontoren, men det ställer stora krav på flexibilitet från alla inblandade.

En ljusglimt i allt det här är ändå att vattenprojekten som vi stött under flera år har gett många tusentals människor kunskap om vikten av handtvätt, och att de redan från början lärt sig att hur man tvättar händerna på rätt sätt: hur viktigt det är med tvål, hur man kommer åt överallt, hur länge man ska hålla på, och vid vilka tillfällen det är extra viktigt att tvätta händerna. Det är framförallt skolbarnen som fått de här reglerna inpräntade i sig, men även invånarna i de deltagande samhällena har fått utbildningen. Dessutom har barnen tagit med sig sina kunskaper hem, och lärt upp sina föräldrar och syskon. Alla de här människorna har alltså redan fått verktyg som kan hjälpa dem att hålla sig friska och kanske klara sig undan även det nya coronaviruset.

Vi gör vårt bästa för att fortsätta vårt arbete, och stödja våra partner och kollegor som håller verksamheten flytande så mycket de bara kan, med förhoppningen att allt snart kan återgå till det normala.

Under tiden: be gärna för Frälsningsarmén i världen, för dess personal och – framförallt – för deltagarna i våra projekt.

Tack!

/Lena Wickberg, Internationell utveckling

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *