Livet handlar om andra

23 apr, 2020 Evangelina Bergh

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

För några månader sedan gick vi i min kår igenom ett arbetsmaterial med namnet Generöst Liv. Det är ett material framtaget för kyrkor där man under fyra veckor har andakter varje dag, frågor att samtala om i smågrupper, och predikningar på söndagar som handlar om temat. En hel månad bara fokuserat på vad det innebär att leva ett generöst liv alltså.

Detta var tredje gången jag skulle gå igenom detta materialet, och jag hade kanske inte så stora förhoppningar om att det skulle ge mig lika mycket som det gett de två första gångerna. Men någonstans mitt i månaden så fick jag förståelse för en av de mest livsförvandlande tankarna någonsin. Det var tanken att hela mitt liv bara handlar om andra.

Låt mig förklara. Jag är kristen, jag tror på Gud, jag vill att Jesus ska vara Herre i mitt liv, och jag är helt övertygad om att jag en dag kommer få spendera evigheten ihop med Gud i himlen. Jag tror även att alla som tar emot Jesus i sitt liv kommer få vara med i evigheten när vi dör bort från denna jord. Dessutom tror jag att Gud vill det bästa för oss redan här och nu. Och det är här det krångliga kommer in. Om Gud vill det bästa för mig, och jag vet att himlen och evigheten kommer vara helt fantastisk, varför är jag då kvar på denna jorden där det finns så mycket lidande, sorg, ondska och liknande. Varför får jag inte bara direkt komma hem till Gud nu när jag är frälst? 

Svaret slog mig mitt under Generöst Liv-månaden. Det är för att mitt liv handlar om andra. 

Paulus skriver i Gal 2:20 ”Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.

Från den dagen jag tog emot Jesus så går mitt liv ut på att få med mig så många som möjligt till himlen. Det bästa för mig hade varit att få fara till Gud samma dag jag tog emot honom i mitt liv, men vem ska då berätta om honom för andra? 

Från den dagen vi har tagit emot Jesus i våra liv, handlar inte våra liv om oss själva längre. Det handlar om att bli så lik Jesus som möjlig, och genom sättet man lever försöka få med sig så många som möjligt på resan. Tänk om varje kristen började leva så! Vilken förändring vi skulle märka i kyrkan, på våra arbetsplatser, i var familjer. 

Det vill jag låta bli min bön för mitt liv, mindre av mig och mer av Jesus. Mindre egoism och mer utgivande kärlek till de i min omgivning. Det är min önskan för resten av året, kanske blir det också din?

/Evangelina Bergh, frälsningsofficer och biträdande kårledare i Örnsköldsvik

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nästa inlägg: