På vår kår har vi detta året tagit orden ”Växa Vidare” som våra ord för året. Vissa kanske tycker att det är lite konstigt eftersom att Örnsköldsviks kår har vuxit otroligt mycket de senaste åtta åren. Och ja, om man tänker antalsmässigt så är det ju lite konstigt att just vi har växa vidare, räcker det inte snart? 

Nja, antalsmässigt kanske det kommer att stanna upp lite, men vår önskan är att vi istället ska få växa vidare på djupet. Växa vidare i bibelkunskap, växa vidare i personlig mognad, växa vidare i församlingsgemenskap, för att sedan kunna växa vidare i antal.

Ibland är det så lätt att man bara fokuserar på siffror, sånt som ser bra ut i statistiken. Men jobbet som ledare för en kår, ledare för människor, handlar om så mycket mer än bara hur många medlemmar vi har, eller hur många som blir frälsta varje år.

Missförstå mig inte nu, det är fantastiskt när folk vill bli medlemmar hos oss, och det är ännu mer fantastiskt när folk vill bli frälsta. Men min fundering har alltid varit: vad gör vi med dem sen? När de har blivit kristna, är med i församlingen, och har en grundläggande förståelse för vad det betyder att vara kristen. Släpper vi dem då och tänker att de klarar resten själva? Eller hjälper vi dem att växa vidare i sitt lärjungaskap? Växa på djupet.

När vi hade nationell bönedag hos oss, kom detta upp från flera kårer. Vi var ett gäng från olika ställen som hade fått just detta med att växa vidare på våra hjärtan. Men ska jag vara helt ärlig så tror jag att detta sträcker sig längre än bara Örnsköldsvik och några kårer i norrland. Jag tror att detta är något vi alla borde fokusera på. Detta med att växa på djupet. 

Det ser definitivt olika ut på olika ställen och jag vet inte vart just du befinner dig i din vandring med Gud, men det fantastiska med Gud är att det alltid finns mer att upptäcka. Oavsett hur länge du varit frälst, hur många gånger du läst bibeln, hur många gudstjänster du har suttit på, eller hur många predikningar du än har haft, så finns det alltid mer att upptäcka. Och när vi inser det så blir livet med Gud världens äventyr!

Vi kan alltid få fortsätta lära oss, alltid får känna glädjen av att upptäcka något nytt, och aldrig behöva känna att man sitter fast. Gud vill ge definitivt ge mer av sig själv till oss, om vi bara är villiga att växa vidare.

/Evangelina Bergh

Inga kommentarer

Kommentera

Jag är en person som älskar att åka skidor. Egentligen älskar jag allt som har med vinter att göra, men just denna ”vinter”säsongen så har längdskidor blivit något som jag lagt väldigt mycket tid på. Jag älskar att glida fram på snö, trötta ut kroppen tills jag är helt slut, känna kylan slå mot mitt ansikte och då få mer energi till att orka lite till. Jag älskar det helt enkelt, så mycket att jag ler när jag skriver detta.

Men samtidigt har en annan tanke slagit sig in i mitt huvud den senaste tiden – hur kan det vara så att jag har så enkelt för att gå upp tidigare på morgonen för att åka iväg till skidspåret, men helt omöjligt att göra det för att spendera tid med Gud?

Bibelställen som: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.” och ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” spelas upp i mitt inre. Jag är frälsningsofficer, jag kan dessa bibelställen utan och innan, jag har predikat dem för andra, men ändå är det så svårt att ta till sig själv och leva efter.

Jag åker skidor oavsett före, hur tidigt det än är, hur tungt det än är, och tänker de gångerna att det ger extra bra träning till när underlaget kommer vara bra istället. Men så fort det blir tungt att läsa Bibeln, eller jag känner mig för trött, så drar jag ner på det?

Jag tror inte att jag är ensam om detta. Eftersom det är annat än kött och blod vi kämpar emot, och det finns någon som vill ta varje chans han får att dra oss längre ifrån Gud, så tror jag att detta är ganska vanligt. Det börjar med att vi hoppar över en morgon- eller kvällsandakt för att vi är för trötta. Sen gör vi det en gång till, och en gång till, och till slut vet vi inte ens när vi senaste läste Bibeln eller spenderade tid med Gud, eller gick till kyrkan, eller vad det än kan vara.

Men det här året önskar jag skulle vara annorlunda, jag vill än en gång prioritera Gud framför allt annat. Det är ett beslut jag kommer behöva fatta varje dag, både när det känns enkelt och när det känns svårt. Men kan jag göra det med skidor, så kan jag definitivt göra det med Gud också. Det är Han värd.

/Evangelina Bergh

Inga kommentarer

Kommentera