Tro

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

Jag tackar Gud var och varannan dag för mitt yrke och för min arbetsplats. Delvis för att jag får utlopp för min kreativa sida genom att skriva och fotografera, något jag älskat att göra sedan barnsben. Men också för att jag får möta människor jag aldrig skulle ha träffat annars och jag berikas av mängder av livshistorier. Ofta är de, eller har varit, fyllda av tragik och olika typer av utsatthet, och det är det såklart smärtsamt att höra om, men många gånger har de bytt riktning.

Människor har lyckats bryta destruktiva mönster, uppgivenhet har ersatts av nytt hopp, sorg har bytts mot glädje, och mörker har blivit till ljus. Detta tack vare dem som skänker en slant till Frälsningsarmén, som i sin tur kan bedriva social verksamhet och stötta den som behöver hjälp. Men framför allt har många fått sina liv förvandlade när de har mött och tagit emot Jesus i sina hjärtan. Det betyder inte att livet för all framtid blir problemfritt, men saker och ting blir lättare.

I det här blogginlägget har jag valt att låta en av dem jag har träffat via mitt arbete själv få sätta ord på just detta: Livet utan/med Jesus som följeslagare. Johan Richloow har, utan att gå in för mycket på detaljer, haft en riktigt kämpig tillvaro. Men i den här rap-texten, som snart ska tonsättas, beskriver han sin tacksamhet till Gud som är den som ger honom kraft, styrka och livsmening. Johan är nu frälsningssoldat och tillhör kåren i Strängnäs. Han är ännu inte helt klar över vilken titel låten ska ha men tankarna har kretsat kring: ”Behöver ej mer krossas.”

”Behöver ej mer låtsas, behöver ej mer krossas, av synd och skam

Som förut gav mig kalla kårar, tvingade mig till tårar

Trots alla borttappade år så får jag tacka dig för att jag alltid varit ditt får

Även om jag sprang bort så gav du aldrig upp, men nu med dig är jag stolt som en tupp

Förlåten och återupprättad, nu ett Guds barn i hans kärlekstrupp

Det hade varit en svår, lång kamp under många år. Jag levde efter en lag som var svag

Som man sår får man skörda. Den onde vill bara slakta, stjäla och döda

Satan är slug, hur kunde jag gå på hans ljug

Det var han som mig gång på gång stjälpte

Men så god som du är Gud kom du och verkade mäktigt i mitt liv och hjälpte

Precis då jag trodde att allt var slut grep du in i mitt liv och kastade honom ut

Ja, jag bad till dig, och vad mer gav du mig?

Jag som trodde att allt var förlorat, men istället hade du mig korat

Till ditt barn. Jag såg nu att hela tiden hade jag varit en viktig del i ditt livets garn

Jag såg en tråd som gick genom hela mitt liv. Den var röd, än var jag inte död

Jag vet nu att Gud har en plan: den fula ankungen kan bli en svan. Visst är det jag, som var så svag?

Jesus du tvättat mig vit som snö, du visste att det inte var dags att dö

Du förlåter mig mitt svek, och jag tackar och prisar dig för din gränslösa kärlek, den som är så het

Att ondskans isande kyla smälter bort, du är mitt fort

Ja, allt ont välter du undan och lägger under dina fötter, du blir aldrig trötter

Allt som är gott i mig väcker du, satans pilar som riktats mot mig släcker du

Nu vill jag i ditt ord forska, jag vet att du hjälper mig att inte torska

Tack för att jag är din broder, hädanefter vill jag att du ska få vara mitt roder

Tack Gud, för att du är trofast och att du hjälper mig med min last

Du är min klippa så nu behöver jag inte längre trippa

Jag behöver ej mer vara skygg då jag får vandra i ditt ljus och du med din tro och nåd gjort mig trygg

Med dig i mitt liv har jag inget att frukta, trots att jag vet att den onde fortfarande efter mig sukta

Han har inte längre någon makt, han kan omöjligt hålla jämna steg med din takt

Djävulen var som knark, men du Jesus gör mig stark

Tack Jesus för att du hjälpt mig att tända av, nu är jag inte längre hans slav

Tack Jesus för att du räddade mig från det alternativa slutet

Mycket var brutet, men enligt din kärlek var allt redan gjutet

Tack Jesus att det var av dig givet att du fick mig att vilja ta klivet att älska livet

För dig Gud är inget omöjligt, för dig är det ordet rentutav löjligt

Nu har jag slutat att treva, nu vill jag leva! Så hjälp mig att se och att be

Tack för att du hjälper min vilja, att vara vacker och tapper och dofta likt en lilja

Du läker mina sår som en vår

Jesus, jag säger ”Tack!” Den onde är lack, han fattar inte ett smack!

Han står sig slätt, nu när jag mig i din stridsrustning klätt

Gud är inte hård eller orättvis, nu vill jag vistas på hans förgård, ty han är vis

Tack Jesus för att du kan frälsa, du fått mig slutat att gråta. Du vill ge mig hälsa och förlåta

Tack för att det hände när du sände, den helige Anden

För att för alltid med synden klippa banden. Tack för spåren i sanden

Och för att när jag inte orkade gå så var vi alltid två

Min gamla syndiga människa dog, men du Gud log

För jag uppstod precis som du, så som du är sann, livet vann

Jag är en ny skapelse och rättfärdig i Jesus Kristus.

Tack Gud för att du lät det ske. Jag förstår att du vill le

Tack för att jag får kasta mina tankar på dig som ett fast ankar

Så säg till mig; ”Låt Mitt ord, växa starkt i dig och falla i Min bördiga jord”

Tack för att du ger mig vad jag behöver, nu är det värsta över”

– Johan Richloow

/ Teresia Jansson

Inga kommentarer

Kommentera

Det är sommar nu, men jag vill berätta något som kräver att vi backar bandet till en julafton för ett par år sedan.

Jag var ensam den julen. För att stå ut hade jag ansökt om att vara volontär på en julfest i en stor frikyrka i huvudstaden. Alla var välkomna på festen, särskilt de som saknade ett julfirande att gå till. Det kryllade av gäster som åt, pysslade, lekte och sjöng. Det kryllade också av volontärer, vilket födde en fråga i bakhuvudet på mig: Varför är jag volontär på den här julfesten när jag, på grund av min ensamhet, lika gärna kunnat vara här som gäst?

Jo, för att vi människor blir glada av att få hjälpa andra. Min uppgift var att sköta garderoben, och oj, vad lycklig jag kände mig där jag hastade runt med famnen full av gästernas ytterkläder! Det är den här glädjen som gör att vi volontärer vill vara med.

Fast jag måste medge att det finns ett annat, minst lika sanningsenligt, svar på frågan om varför jag inte var gäst på festen. Det var nämligen så att jag ännu inte hunnit uppbåda det mod som skulle krävas för att erkänna min ensamhet och söka hjälp att bryta den. Istället för att kännas vid svagheten ville jag visa mig stark och självständig. Jag ville vara som en förborgad ö som ensam står emot vågorna. Det skulle ta mig lång tid att förstå att i den mån jag faktiskt är en ö, ingår jag i en rik och levande skärgård tillsammans med andra öar.

På väggen hemma hänger en affisch skapad av lovsångsledaren och illustratören Ellen Vingren med texten “Hjälp mig gärna va svagare för jag kan egentligen inte va stark”. Den påminner mig om svagheten hos mig själv och hos människorna omkring mig. Lägg till detta Paulus ord “Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Korintierbrevet 12:10).

All styrka är av nåd. Svagheten däremot, den ingår i att vara människa. Liksom vårt beroende – av varandra. 

/ Maria Kapari

Inga kommentarer

Kommentera

“Hur har ni det (i den kår där du har ditt förordnande)?”

Jag märkte en försiktig tvekan innan hon svarade med det oundvikliga: -”Bra”, så jag pressade på för att få ett mindre politiskt (och mer realistiskt) svar. Officeren ryggade tillbaka, och när jag såg den smärta hon inte längre kunde dölja, undrade jag vad det var som störde henne så djupt. Inom mig väntade jag på att få höra om en utmanande kårsituation, en besvärlig person, svåra personliga omständigheter eller något liknande.

Snart upptäckte jag att den smärta jag såg avspeglas i hennes ansikte inte var hennes egen, alltså dess ursprung hade inte direkt med henne att göra, fastän den uppenbarligen hade blivit hennes smärta på en djup och störande nivå när hon pratade med mig. Jag upptäckte när jag lyssnade att hon följde, möjligen helt omedvetet, Paulus förmaning i Galaterbrevet 6:1b-2, som uttrycks så här i den engelska version av den bibel som kallas The Message:

Sträck ut handen och hjälp dem som har det svårt. Dela deras bördor, så lyder ni Kristus lag.

Den officeren beskrev kortfattat de dagliga möten hon och hennes make har som  kårofficerare med människor i svår nöd, människor utan arbete, människor vars förmåner har tagits ifrån dem, människor utan mat, människor utan hopp. Den ångest hon upplevde speglade den ångest hon ser dagligen när hon konfronteras med världens brustenhet, den djupa hjälplöshet hon kände var den hjälplöshet som reflekterades hos människor som verkligen inte vet vad de ska göra för att lösa sina livskriser; hennes bedövande tystnad när det gällde lösningar, var det spöklika, grymma, ihåliga ekot av de tysta skriken på hjälp, som aldrig hörs helt enkelt för att de som inte har någon röst aldrig hörs.

Detta är inte undantagsfall, och dessa officerares erfarenheter är inte heller några särskilda undantag. De ökar i stället som om de börjar bli norm då fler och fler människor behöver hjälp för att komma vidare:

-människor kommer för att få matpaket,

-människor kämpar för att kunna betala för grundläggande tjänster som hyra och verktyg,

-barn kan inte delta i fritidsaktiviteter för att deras föräldrar inte har råd att betala avgiften,

-unga människor kan inte få jobb och statistiken över unga som drabbas av depression ökar lavinartat.

Listan med namn på de människor som får hjälp genom våra kårer och centra ökar i längd, precis som listan över behov!

Jag har kallat denna text ”Att spela fiol…”, och jag har lånat rubriken från ett engelskt idiom som talar om ”Att spela fiol medan Rom brinner”. Det har sitt ursprung i legenden som, med rätta, talar om att kejsar Nero spelade fiol medan Rom brann. Det betyder att någon är upptagen med något vardagligt medan något mycket viktigt, något monumentalt, en svår olycka, ignoreras.

Låt mig beskriva ett annat scenario för att visa vad jag menar. Hon var verkligt frustrerad eftersom hon kämpat några minuter utan att lyckas. Hon försökte öppna en påse med godis när hon satte sig framför teven i början av en avkopplande kväll. Det märkliga var att, medan hon gav uttryck för sin frustration, visades en annons i teve, en annons vi ser mycket ofta: Röda korset vädjar om hjälp till svältande barn.

Det ironiska är att kvinnan verkligen är en medkännande person som rörs till tårar över andras lidanden. Vid detta ögonblick var hon dock fokuserad på sig själv, och dessutom hade hon sett annonsen om de svältande barnen flera gånger så hennes uppmärksamhet var inte riktad mot dessa barn. Kanske hon hade sett annonsen för ofta.

Hur kan välstånd och nöd finnas sida vid sida i en stad, i ett land? Det kan ske när godhjärtade människor hittas när dom spelar fiol medan fattigdomens och nödens flammor brinner klart. Det kan ske när kristna blir så vana vid nöden runt omkring oss att vi inte riktigt ser den eller noterar den längre. Det är därför tiggare och miljonärer kan dela samma trottoar, den ene tittar ner av skam och hopplöshet, den andre tittar upp och ut över livets möjligheter.

Det är tid att ta ner fiolerna, kära kristna syskon, och ordentligt se oss omkring!

/ Clive Adams

Inga kommentarer

Kommentera

Joh.15 ’… Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. ’

I Sverige är vi inte kända för vinodlingar och har vi inte rest genom vinproducerande länder så har vi kanske inte en bild av hur vinträd sköts för att de ska ge rika skördar. Det kan då vara till hjälp att istället tänka på äppelodling, som är mer välkänd för oss på nordligare breddgrader och som har en liknande process.

Förhoppningen om en riklig skörd – en ljus framtid

Du som har äppelträd i trädgården har säkert beskurit vattenskott och grenar som växer fel under vårvintern, ja det ska ju göras innan saven stiger i trädet. Det gäller att gallra bland vattenskotten som växer helt rakt upp i luften och skära bort grenar som växer inåt i trädet eller trängs med andra grenar. Om inte trädet beskärs så får frukten på de friska grenarna inte tillräckligt med sol och ljus och risken för ohyra ökar. Ja, det som växer fel måste åtgärdas.

Det gäller såväl för fruktträd som i våra liv. Om grenar som växer fel inte skärs bort, så är risken stor att frukten blir förkrympt, drabbad av ohyra och ger inte de ljuvligt saftiga äpplen som vi längtat efter. Det tänker vi inte på när trädet är översållat av vit-rosa blommor som av vinden för med sig doften av sommar, för då är förhoppningen stor om en riklig och frisk skörd och om en ljus framtid. Kan du se hur den bilden faktiskt också kan återspegla tankar kring livet?

Ta dig tid att reflektera över ditt liv

Jesus vill, genom liknelsen om vinträdet, på samma sätt berätta för oss hur det går om vi inte gör någonting åt de egenskaper som är på väg att leda till destruktivitet och ohälsosamma livsmönster. Andlig och fysisk ohälsa kommer inte över en natt, utan är resultat av en längre tids livsstil och både inre och yttre påverkan.

Ett högt tempo där vi inte tar oss tid till att reflektera över våra liv och samla våra tankar i bön inför Gud, är i längden en fara för vår egen hälsa. Det behöver väl knappast sägas att vi alla längtar efter att våra liv ska vara hälsosamma, att andra ska berikas och inspireras av våra liv och att våra liva ska vara i harmoni.

Andens frukter

I Galaterbrevet beskriver Paulus vad motsatsen till god frukt är, nämligen en livsstil som är infekterad av ohälsosamma vanor. I den påföljande versen kommer så en beskrivning av vad som är de goda frukterna i våra liv, andens frukter.

’ …Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. ’  Gal.5:22

Bön

Gud, vår Fader, hjälp mig att se vad som behöver beskäras i mitt liv och att ångra det som jag har brustit i förhållande till dig och andra människor. Jag ber dig om förlåtelse och att växa till i dig så att mitt liv kan bära god frukt.

/ Bert Åberg, utredningsansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete

Inga kommentarer

Kommentera

– Hur mår du?

– Jo, det rullar på.

Ett klassiskt svar när vardagen tuffar på, eller hur? Vi försöker få ihop livspusslet och önskar kanske att dygnet hade några extra timmar. Om vi har tur hinner vi pressa in en fika med en efterlängtad vän efter att jobb och andra sysslor checkats av. Det är så lätt för oss att bara löpa på i vardagens ekorrhjul. Glömma känna efter hur vi egentligen mår. När jag plötsligt får en timme för mig själv ringer jag någon för att slippa tystnaden. När det blir känslosamt lägger jag locket på. När jag ska sova scrollar jag på mobilen istället för att reflektera över dagen. Finns det någon tid i mitt upptagna schema till att checka av hjärtats status? Eller skjuter jag det framför mig för att jag vet att det kommer svida när jag tar tag i det som skaver? Dagar kan bli till veckor och veckor till månader utan att jag prioriterat ett djupdyk i mig själv.

Bibeln säger att vi ska ta hand om vårt hjärta. ”Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet” står det i Ordspråksboken 4:23.

Ska vi pausa livets ekorrhjul en stund? Våga öppna upp ditt hjärta för dig själv. Be Gud att han lyser upp det du behöver se och ge det som skaver till honom. Han säger alltid ”kom till mig” oavsett vad du har gjort och hur du mår. Låt han torka dina tårar och omfamna dig. Låt han få höra dina tack. Låt han ge dig vad du behöver för att fortsätta framåt. Kanske är det mod för att våga ta det där snacket du våndats inför? Vägledning i ett beslut? Frid i en stressig period? Styrkan att förlåta och gå vidare?

Gud är en kärleksfull Pappa som bara vill dig gott. Han vet vilken situation du befinner dig i, om det är uppförsbacke eller nedförsbacke. Trots att han redan vet så älskar han när du med egna enkla ord uttrycker din bön till honom. Prioritera ditt hjärta idag så du kan uttrycka din innersta längtan till honom.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

Att nämna ordet pengar i samma mening som kristen eller kyrka kan i vissa sammanhang få det att hetta till har jag märkt. Församlingar får ibland kritik för att de tar upp kollekt samtidigt som det finns en lokalhyra som ska betalas och minst en pastor, vars tjänst är hans/hennes levebröd. Men det är en egen predikan i sig.

Bibeln å sin sida varnar för en osund längtan efter pengar: ”Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet.” (Predikaren 5:9-10) ”Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont…” (1 Timoteusbrevet 6:9-10)

På flera ställen finns det också att läsa om girighet och pengabegär som avgudar och Bibeln är tydlig med att vi inte ska ha några sådana. ”Döda därför era begär som hör jorden till: …och girigheten som är avgudadyrkan.” (Kolosserbrevet 3:5) Det andra av de tio budorden som gavs till Mose lyder: ”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Mosebok 20:3) ”Ingen kan tjäna två herrar… Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Lukasevangeliet 16:13)

Men man kan hamna i olika diken. Ibland får jag för mig att vissa anser att ju simplare tillvaro man lever, desto heligare är man. Jag är inget hängivet fan av ”framgångsteologi” men jag tror inte att pengar i sig är av ondo. Jag ser dem som neutrala, men att orsaken till varför man vill ha dem, till vilket pris, och vad man använder dem till, ger dem dess värde och betydelse. Gud bryr sig om hur vi har det i vardagen och i Lukasevangeliet 11:3 uppmanas vi att be: ”Ge oss var dag vårt dagliga bröd.”

Gud har många namn. El Shaddai är besläktat med hebreiska ordet för bröst och kan därmed tolkas som den som när, tillfredsställer och välsignar. Jahve-Jireh kan översättas till Gud som förser. I Johannesevangeliet 15:7 står det: ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Men kan man be Gud om pengar? Själv är jag övertygad om det.

När jag köpte en bostadsrätt i centrala Stockholm för många år sedan så använde jag mina besparingar till handpenningen. För att få loss dessa hade jag tvingats sälja alla fondandelar jag hade och tyvärr förlorat lite på detta. Jag flyttade in i lägenheten i början av sommaren och när semestern närmade sig så var det torka på bankkontot. Jag var oerhört tacksam över att jag hade fått den efterlängtade lyan jag bett om men nu sände jag även ut en bön till Gud och sa: ”Jag vill verkligen få njuta av ledigheten men jag har ingen budget för det hela. Jag skulle behöva omkring 5000 kronor för att kunna göra något trevligt på semestern.”

Ett par dagar senare kom ett brev från min bank där det påpekades att jag mycket riktigt hade sålt mina fondandelar men att det hade blivit en liten miss. Det visade sig nämligen att det fanns pengar kvar som inte kommit med vid försäljningen. Dessa skulle därför betalas ut till mig inom kort. Summan var på ganska precis 5000 kronor. Semestern var räddad!

Långt senare när jag befann mig i en situation då jag mådde väldigt psykiskt dåligt så låg jag hemma i min säng och lyssnade på lovsång/musik med kristet budskap. Jag gick igenom min hittills tuffaste period i livet och när jag började be så kom en mycket stark gudsnärvaro över mig. Rent fysiskt så blev jag alldeles skakig i kroppen, men av välbehag. Jag fylldes av frid och i den stunden var all smärta och sorg som bortträngd. Eftersom jag kände mig så nära Gud där och då så passade jag på att be lite extra för olika behov jag hade och för mirakler jag önskade skulle ske. Bland annat bad jag för min ekonomi då jag hade dragit på mig en skuld på 40 000 kronor. Efter ett tag lade sig ”ruset” men det hela kändes som en bekräftelse på att Gud var med mig mitt i allt.

Dagen efter fick jag ett telefonsamtal. Det var från en bekant jag fått kontakt med över internet men som jag fortfarande inte har träffat öga mot öga. Vi hade haft långa och djupgående samtal då vi båda hade det knepigt med framför allt den psykiska hälsan vid tidpunkten. Efter några inledande fraser frågade han mig rakt ut: ”Behöver du pengar?” Jag undrade vad han menade med det men han upprepade sin fråga. Tillslut svarade jag någonting i stil med: ”Ja, vem gör inte det? Men vad menar du?” Han tryckte på lite till och undrade om det var så att jag hade några skulder så jag berättade att jag hade det. Då ville han veta hur stor den var och när han fick höra mitt svar så bad han om mitt kontonummer så att han kunde föra över motsvarande summa till mig på direkten.

Jag svarade att jag inte kunde ta emot dessa pengar av honom och att allt var i sin ordning, men han stod på sig. Bland annat motiverade han det hela med att han ärvt en hel del pengar och inte behövde alla för egen del. Och eftersom jag var någon som hade funnits där för honom när han behövt stöd och ett lyssnande öra så ville han visa sin tacksamhet på det här sättet. Efter en stunds debatterande lät jag mig till sist övertalas. Trots allt så hade jag ju faktiskt dagen innan lagt detta med skulden i Guds händer och bett om en lösning gällande den. En dag senare var den ett minne blott.

Visst har jag bett om ekonomiska mirakler fler gånger utan exakt samma resultat och någon kanske skulle vifta undan dessa två exempel som tillfälligheter. Och även om Gud uppmanar oss att lägga fram våra önskemål till honom så får vi inte alltid precis de svar vi önskar. Men det kan finnas flera skäl till det. När jag gick på bibelskola nämnde en av lärarna just det här med pengar och sa: ”Jag är säker på att om någon här inne skulle vinna en miljon idag så kommer den personen inte sitta här i klassrummet imorgon.” Ja, så skulle det ju faktiskt kunna bli, att man låter pengarna styra och att man därmed ändrar planerna i en riktning som inte var menad från början. ”…I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Timoteusbrevet 6:10)

Jag har hört någon säga de kloka orden: ”Det är inte någon fara så länge DU HAR pengarna, däremot om PENGARNA HAR dig”. Det handlar, som jag ser det, om vilken och hur stor roll vi ger pengarna i våra liv. Först och främst ska vi söka Gud och gör vi det så behöver vi inte oroa oss för de vardagliga behoven. Som det står i Matteusevangeliet 6:33-34: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen…” I Filipperbrevet 4:19 kan vi läsa: ”Så skall min Gud, efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt vad ni behöver.”

/ Teresia Jansson

Inga kommentarer

Kommentera

En av mina favoritberättelser i Bibeln är när Jesus möter en blind man som heter Bartolomaios. Jesus frågar honom ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” och Bartolomaios svarar att han vill kunna se igen. ”Gå, din tro har frälst dig” säger Jesus och genast får mannen sin syn tillbaka.

Miraklet att Bartolomaios får sin syn tillbaka är ju fantastiskt i sig men det är snarare Jesus fråga till Bartolomaios som berör mig. Trots att det kan tänkas uppenbart att en blind mans första önskan till Jesus är att kunna se frågar Jesus ändå vad han kan få göra för mannen. Kanske förstod inte Jesus att han var blind? Jo, det tror jag. Mannen hade suttit och tiggt pengar längs vägkanten, förmodligen på grund av att han som blind hade svårt att försörja sig, när han förstod att Jesus var i stan. Bartolomaios höjer sin röst och ropar efter Jesus, varpå människor runt omkring strängt säger åt honom att vara tyst, men han fortsätter desperat att skrika efter Jesus. När Jesus hör honom ber han några personer leda fram mannen till sig. Ledsagarna gör det rätt självklart att Jesus borde förstått att mannen var blind. Visst?!

Trots det denna personliga fråga ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Jag tror att Jesus är en personlig Gud. Din närmsta vän om du önskar. Han vet redan vad vi tänker på och hur vi mår men uppskattar när vi väljer att komma till honom och berätta. Precis som han frågade Bartolomaios så undrar han dagligen vad han kan få göra för dig. Förra veckan pratade jag mer med Jesus än vad jag brukar. Det gjorde att jag blev mer specifik i mina böner. Du kanske till och med skulle skratta om du hörde vad jag sa, men Jesus gav mig precis lika specifika bönesvar som jag bett om. Han är god… och rolig.

Jag vill vara som Jesus. Ta tid för människor och våga vara öppen med mitt liv i hopp om att de jag möter också ska våga öppna upp sig. Jag vill ställa frågor, så som Jesus ofta gjorde. Inte prata mer om jag, mig och mitt än om personen mitt emot. När någon berättar vad som försiggår i livet vill jag vara så intresserad att jag minns vad personen delade även nästa gång vi ses.

Avslutningsvis vill jag uppmuntra dig att ta en stund med Jesus idag. Berätta vad du tänker på, vad du önskar hjälp med. Tacka honom för det som du är tacksam för idag, stort som smått. Fråga honom vem som behöver höra orden ”Vad kan jag göra för dig?” från dig idag.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

Finns det någonting som är mer smittande än ett leende? Och visste du att bara det att vi drar upp mungiporna till ett smile så frigörs må bra-hormonerna endorfin, serotonin och dopamin? Detta eftersom hjärnan inte kan skilja på ifall vi ler som en naturlig glädjeyttring eller om vi bara gör det rent mekaniskt. Vi känner välbehag, avslappning och både puls och blodtryck sänks. Dessutom motverkas smärta samtidigt som läkningsprocesser sätts igång och immunförsvaret höjs. Vissa mediciner och droger har en liknande effekt men att le är ju både gratis, lagligt och utan skadliga följder. Möjligen kan ett ihärdigt leende ge upphov till en gnutta träningsvärk i käkpartiet, om man nu vill hitta någon negativ bieffekt av det hela.

Jag ser det som att vi faktiskt kan välja att känna glädje. Åtminstone försöka. Samma sak när det gäller tacksamhet, att det är ett val hur man ser på saker och ting. Som den gamla slitna klyschan om att se glaset som halvtomt eller halvfullt. Det finns alltid saker att vara tacksam för i livet, oavsett hur våra omständigheter ser ut, och därmed har vi dagligen något att tacka Gud för. Det handlar om var vi riktar vår fokus – på det vi inte har eller på det vi har. Att vara glada och tacksamma är också en uppmaning från Gud: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” (1 Tessalonikerbrevet 5:16-18)

Glädje ger oss som sagt en avslappnad känsla och välbehag, med andra ord frid: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!…Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” (Filipperbrevet 4:4-7)

Istället för att klaga så uppmanar Gud oss att faktiskt tacka honom även för prövningar vi går igenom. Och visst är det ju så att vi alltid kan få lärdomar och utvecklas av svåra situationer vi försätts i: ”Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.” (Jakobs brev 1:2-3)

Jag tänker på ett tillfälle när jag kom ut till min bil och redan på håll såg den där gula motbjudande lappen placerad under ena vindrutetorkaren. Jag hade parkerat mitt för en gångväg men hade hört en granne säga att man faktiskt får göra det. Min slutsats blev nu att den grannen haft fel. I samma stund insåg jag att jag hade två val att hantera situationen på även om båda skulle innefatta betalning för boten: Antingen blir jag sur, bitter och irriterad över det hela, eller så tackar jag istället Gud för att jag har körkort, bil och allt annat i livet som jag behöver. Jag valde det sista alternativet.

Tillbaka i lägenheten så startade jag min dator och satte mig ner för att få det hela ur världen. När jag då kikade närmare på lappen så insåg jag att det inte var min bils registreringsnummer som stod på den. Någon annan som fått denna bot hade helt enkelt försökt få mig att tro att jag parkerat fel så att jag skulle luras att betala för det hela. Plötsligt var jag alltså utan skuld. Saker som dessa kanske inte händer varje dag men jag såg det som ett sätt för Gud att visa mig att han lönar den som trots motgångar väljer att tacka honom. Om vi är glada och litar på Gud så lovar han faktiskt att vi ska bli belönade: ”Lita på Herren… och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär.” (Psaltaren 37:3-4)

När vi fokuserar vår blick på Gud istället för på eländiga omständigheter så blir vi starka: ”… Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka.” (Nehemja 8:10) När jag ser tillbaka på mitt eget liv så inser jag också att tuffa saker jag har gått igenom faktiskt har fått mig att komma ut starkare på andra sidan men också fört mig närmare Gud. Men när man är mitt uppe i något och saker inte utfaller precis så som man hoppats är det lätt att bli modstulen och undra varför Gud inte besvarar ens böner eller ger en det man ber om. Ett talesätt säger att Gud svarar på böner på tre olika sätt: 1: ”Ja.” 2: ”Inte än.” Eller 3: ”Jag har något bättre i åtanke.” Som de där lägenheterna eller jobben man inte fick, relationen som inte blev av och så vidare. Det fanns en anledning till att en viss dörr stängdes eftersom Gud hade en högre plan.

Många gånger är det inte förrän man ser i backspegeln som man inser att Gud faktiskt har varit med även i det svåra. Som i dikten ”Fotspår i sanden.” ”En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds… Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv… HERREN svarade: Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.”

/ Teresia Jansson

Inga kommentarer

Kommentera

Många svenskar har en nära relation till psalmstrofen ovan, själv minns jag hur farmor sjöng den för mig när jag försökte somna i loftsängen i mitt barndomsrum. Idag är begreppen trygghet och otrygghet politiska slagord, men hur uppnås denna trygghet egentligen? I arbetet med Kylskåpsradion* har vi identifierat tre delar som jag tror bidrar till en ökad trygghetskänsla.

Gemenskap

Under det senaste året har människor i min närhet blivit svikna av både socialen och Försäkringskassan och jag har insett att ett statligt skyddsnät aldrig kan ge äkta trygghet. Mitt ibland alla ansökningsblanketter finns vetskapen om att ett litet misstag kan rasera allt. Här står Bibelns undervisning om villkorslös kärlek ut, jag tror att vad vi människor innerst inne söker är inte någon som vill ha oss när vi är gjort rätt för oss, utan en gemenskap som finns kvar även om vi inte förtjänar det. Endast tillgången till en sådan gemenskap kan ge äkta trygghet. Ensamheten gror i frånvaron av villkorslös kärlek.

Glädje

Internet svämmar idag över av människor som delar roligt innehåll med varandra. Hur vi beter oss i sociala medier är ett tydligt exempel på att skratt fyller sin funktion först när det delas med andra. Skrattforskaren Sophie Scott bekräftar detta och säger att det är 30 gånger större chans att vi skrattar om vi är tillsammans med någon än om vi är ensamma. Skratt är antagligen vårt effektivaste verktyg för att bryta ner murar och skapa en känsla av gemenskap och trygghet.

Kunskap 

”Det menlösa tecknar en falsk bild av livet och ger ingen kunskap eller erfarenhet av dess ofrånkomligt svåra och mörka sidor. Utan sådan kunskap kan ingen sann eller hållbar trygghet uppnås” – Lennart Hellsing

I en hätsk politisk debatt är det samma personer som skriker om otrygghet som tror att etablissemanget undanhåller fakta ifrån folket. Fakta och trygghet går hand i hand, ovisshet föder oro. Därför kan en glädjefylld gemenskap som samtidigt utbildar dess deltagare både skapa tillhörighet, dämpa ängslan och ge framtidshopp. En trygghet som håller även att falla handlöst emot.

/ Gabriel Ekbeck, projektledare Kylskåpsradion

*Kylskåpsradion är ett socialt mediaprojekt med Gabriel och dockan Åsskar där de pratar om livet och världen runtom oss, intervjuar intressanta personer, svarar på frågor och berättar spännande berättelser. I projektet ingår en podd där nytt avsnitt släpps varje måndag, samt flera youtubeserier och interagerande på sociala medier.

Inga kommentarer

Kommentera

Vill du veta vad som hoppade upp ur min tvättkorg för en dryg månad sedan? En rejält stor råtta. Ja, nästan i storlek av en hare. Då just råttor råkar vara min största fobi blev jag försatt i chocktillstånd och istället för att springa ut ur tvättstugan sprang jag in i torkskåpet. När jag väl tagit mig ut ur rummet och lämnat både råttan och kläderna kvar där inne kom en icke råtträdd granne till min räddning. Han vågade sig in i tvättstugan och sökte igenom tvättkorgen med kofot innan jag vågade ta upp den till lägenheten. Väl där uppe ställde jag ut kläderna i snön för att frysa bort eventuella pestsmittor.

Hela hyreshuset fick plötsligt nys om råttan. Informationslappar om råttgift kom upp och så fort en granne stötte på en annan granne var samtalsämnet givet – råttan. Hur stor var den? Levde den fortfarande? Vågade man sig ner i tvättstugan? Min närmsta granne kom över med en tegelsten som jag kunde lägga på toalettlocket ifall jag var rädd för fler oväntade gäster.

Det roligaste var nog ändå lappen i hissen. På den började folk måla egna tolkningar av hur råttan såg ut och därefter fylldes det på med målningar av katter, elefanter, kycklingar, ormar och grisar. Ja, nästan hela Noas ark fanns med på lappen till slut.

Trots att råttan resulterade i att jag reste hem ända till Småland med alla smutskläder tycker jag fortfarande att dess framträdande i tvättstugan bar med sig något positivt. En lärdom; ”Vi-känslan blir starkare när vi binder upp den på något gemensamt.” Kanske något som vi går igenom tillsammans eller något vi fokuserar på som grupp. I vårt fall var det en råtta som öppnade upp för samtal mellan grannar som annars inte brukade prata med varandra. Samma sak sker på fotbollsplan när kärleken till sporten förenar olika etniska grupper eller i Facebookgruppen som sammanför en viss yrkesgrupp. Tillhörighet.

I församlingen (eller på kåren som vi säger i Frälsningsarmén) är vår gemensamma nämnare Jesus. Han är vårt fokus. Vi har olika bakgrunder, talar olika språk, har olika sociala förhållanden, är i blandade åldrar och tycker inte alltid likadant. Jesus river murar och öppnar upp för relationer. Vi-känslan som går att hitta i Guds församling/kår har jag aldrig sett någon annanstans. Just den där brutala blandningen människor som konstigt nog uppskattar att dela livet med varandra. För vissa är det ett mysterium, men för mig är det ett bevis på Guds närvaro.

När råttan försvann och lapparna togs ner gick den extra pratglada stämningen tillbaka till det gamla vanliga lågmälda. Den gemensamma nämnaren (råttan) var borta.

Guds familj/församling behöver behålla blicken fäst på vår gemensamma nämnare, Jesus. Hur skulle vi som brokig skara annars orka bygga Guds hus tillsammans? Jesus är den som bär oss, fyller oss gång på gång med ny kärlek för varandra och påminner oss om vårt gemensamma uppdrag ”Jesus till alla”. Med rätt perspektiv får allt rätt proportioner i våra liv.

Det finns bara en persons fokus som jag kan styra över och det är mitt eget. Så både för min egen och andras skull vill jag dagligen påminna mig själv om att gå med Jesus.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera