Tro

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

Brukar du powerwalka?

Jag läser följande:

Powerwalk innebär att man aktivt rör på armarna när man går. De är böjda och används på liknande sätt som när man springer. Tempot är rejält högt. När armarna används aktivt ökar kaloriförbrukningen mer.  (www. personligatranaren.mabra.com)

För mig har ordet en annan betydelse och ett annat innehåll. Jag powerwalkade i går. På med joggingskorna och i med hörlurarna.  Satte på en låt som betyder mycket för mig:

Christ is enough for me, Christ is enough for me.  Everything I need is in You, everything I need. Christ is all in all, my joy and my salvation. And this hope will never fail. Heaven is our home . (by Hillsong worship)

Jag bestämde mig för att släppa allt annat som jag egentligen behövde göra. Att få stänga av allt runt omkring och bara prata med Gud, det är powerwalk för mig. Bara låta Herren fylla mig med sin kraft och kärlek. Jag talar om för honom vad han betyder för mig, hur jag mår och vad jag behöver hjälp med. Ibland går jag omkring och bara är med Gud. För mig är detta friskvård! Jag kan rekommendera det för dig som behöver friskvård för insidan.

Igår blev det en ganska lång runda. När jag egentligen var framme ville jag liksom inte avsluta min powerwalk. Det var inte för att jag så gärna ville röra på mig, utan för att jag kände att Herren var med mig. Det var som om jag inte ville gå ut ur den omsorg och den närvaro som jag upplevde när jag gick där med skaparen på promenad. Jag sträckte mina armar uppåt som för att visa att det är Honom jag vill vara med. Jag sträckte mina armar utåt, som för att visa att jag vill ge ut av den kärlek Gud gett mig, till andra. Jag tittade mig omkring och tänkte att folk som såg mig nog tänkte att jag stod där och stretchade:)

Jag hoppas att du får chans att ta en powerwalk under påsken. Den power du kan få del av när du går med Gud är verkligen värd att prova!  Påsken har väldigt mycket med Guds kraft att göra och den kraften finns för oss. I bibeln står det:

”…hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda.” Ef 1:19-20

Inga kommentarer

Kommentera

Ibland önskar jag att jag nöjde mig. Att jag kunde luta mig tillbaka och känna mig tillfreds utan att kräva mer. Mer kärlek, mer fred, mer frid, mer glädje, mer mening, mer sanning, mer rättvisa mer… – ja listan kan göras lång. Jag önskar att jag någon gång kunde blicka ut över mina sammanhang, det samhälle jag lever i och den värld som jag är en del av och känna mig nöjd, känna att ”det är okej såhär, jag kräver inget mer”. Men jag kan inte. Och jag tror att du delar känslan med mig – den som skaver lite.

Frälsningsarmén har lärosatser – elva satser som beskriver vad vi tror på, och som definierar vad vår tro innebär och innehåller. I den femte lärosatsen står det beskrivet om att vi människor skapades av Gud i ett tillstånd av oskuld, alltså att vi skapades oskyldiga. Likaså var världen runt omkring oss fullkomligt perfekt, skapad av Gud själv – du känner säkert till Edens lustgård, paradiset som de första människorna levde i. Sedan kommer ju synd in i människans liv när hon väljer att gå emot Gud och själv ta makten över sitt liv. Mörker kommer då in i världen – de såg det då och vi ser det nu. Vi behöver egentligen bara titta på nyheterna i Aftonbladets app i våra smartphones eller ta en sväng på stan så kommer ofullkomligheten nå oss.
På min kår har vi gått igenom lärosatserna varje söndag förmiddag och när det var dags för femte lärosatsen så grep budskapet tag i mig. Det var som att bitarna föll på plats. Någon vecka innan hade jag diskuterat och reflekterat tillsammans med någon över hur det kommer sig att vi har så svårt att nöja oss – och också landat i att vi helt enkelt inte är människor som nöjer oss, men utan att riktigt förstå den bakomliggande orsaken till det. Men den söndagsförmiddagen så gick det upp ett ljus för mig. Vi är skapade i ett tillstånd av oskuld, skapade och designade för en värld som då var i fullständig harmoni – ett paradis om man så vill. Det är i den miljön vi designades att leva, älska och vara till. Sedan hände något. Vårt naturliga förhållande till Gud bröts och med den förändrades också vår naturliga levnadsmiljö– och vi blev vilse, det började skava.

Men jag är övertygad om att Gud i sin nåd låter oss få se glimtar av det där som faktiskt är vår naturliga levnadsmiljö och naturliga sätt att relatera till både honom och till varandra – och det är därför det skaver. Det är därför du och jag har så oerhört svårt att nöja oss, att vänja oss vid läget så som det är idag – vi är helt enkelt inte skapade för det. Predikanten, den där söndagsförmiddagen på kåren, uttryckte det ungefär såhär; ”…för att vi har blickat mot en horisont som talar om en annan värld, om Guds värld”. Min teori under det senaste året i mitt liv har varit att det är på grund av att man ser potentialen i vad som kunde varit som man är frustrerad över det som är. Alltså, om jag inte hade sett skönheten i det rike som Gud längtar efter att få sprida HÄR och NU – inte då och sen – så skulle jag nöja mig. Jag skulle känna mig tillfreds. Det skulle inte skava. Men jag är inte designad för oro, krig, ångest, orättvisa, svält, självskadebeteenden, hårda ord, osanning, maktspel eller terror – jag är designad för frid, tålamod, kärlek, trofasthet, skönhet, rättvisa, liv, glädje och en hel massa annat som den här världen som vi lever i nu har svårt att upprätthålla och erbjuda oss människor. Men Gud kan erbjuda det, och Gud vill erbjuda det – i och genom oss.

Det är därför han ger dig och mig glimtar av ett rike där de värdena är de som råder. Det är därför du och jag blir så själaglada när unga och äldre från olika kulturer möts över middagsbordet och skrattar tillsammans, när någon som inte förtjänat förlåtelse ändå blir förlåten, när vi står och blickar ut över perfekta solnedgångar på vår favoritplats på jorden, när fred utropas och hungriga barnmagar blir mättade igen, när en mor får återförenas med en son som varit på flykt eller när en trasig själ får bli hel igen. Det är glimtar av när Guds värld bryter fram i det mörker som skaver i dig och mig. Och för de ljusglimtarna av himmel är det värt att kämpa.

Så jag vill säga; nöj dig aldrig. Låt det skava. För vi har ju blickat mot en horisont som talar om en annan värld, om Guds värld. Det finns ett heligt kliande som du kan tacka Gud för. För att det talar om att du har en uppgift, att det finns ett syfte för ditt liv, ett uppdrag större än du själv – givet av den som har all makt att breda ut sitt rike just här, just nu. Så det finns faktiskt en djup, vacker anledning till att du och jag inte är nöjda. Det paradis vi skapades för är inte vår nuvarande levnadsmiljö, men i din och min kamp för att aldrig nöja oss så kan vi återta Guds paradis för oss människor bit för bit och det kommer skava. Men det är värt det.

/Hanna Smedjegård
Metodstöd barn och ungdom

Inga kommentarer

Kommentera

Igår var det en internationell böndag för barn och unga i Frälsningsarmén. Runt om i hela världen tog man tid i gudstjänsterna för att specifikt be för just barn och unga, och jag hade förmånen att få leda denna stund på den Frälsningsarmékår jag jobbar i.
Jag hade förberett ett par bönestationer vi skulle använda oss av, och ett par minuter innan mötet börjar blir jag även tillfrågad om jag kan läsa bibelordet i 1 Tim 4:12-16.

Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, tro och renhet. Fortsätt att högläsa ut Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta, lev i detta så att alla kan se dina framsteg. Var noga med dig själv och din undervisning och håll troget ut med detta. När du gör det frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

Mötet börjar och jag får en spännande tanke inom mig kring detta, nämligen att man kan se denna texten från två håll. Dels den vanliga vinkeln som en text till unga att stå upp för sig själv, men även som en text till äldre i församlingen. Jag tänker då att det blir ungefär såhär:

Förakta inte någon för att den är ung, utan peppa den att vara ett bra föredöme för andra troende. Lyssna på dennes undervisning och uppmuntra den att fortsätta. Lägg händerna på och profetera över den unga, och hjälp den komma in i de uppdrag Gud har tänkt ut för den. Gläd dig när du ser att den gör framsteg. Fortsätt undervisa den unga och håll troget ut med detta. När du som äldre gör detta kommer både den unga bli frälst och även de som lyssnar till honom eller henne.

Jag tror att detta pekar på något viktigt. Det är de unga som är vår framtid, men det är även de som är vårt nu. Oavsett om de jobbar i kyrkan, utanför kyrkan, eller går i skolan, så är det de som spenderar varje dag ute på ”krigsfältet”. Det är de som får ta de hårdaste smällarna när det kommer till att vara kristna i denna tid, de som måste vara starkast i att stå upp för det de tror på. Men det är så viktigt att det finns äldre också. Sånna som kan stötta och uppmuntra de unga när de kommer tillbaka hem till kyrkan för återhämtning. Äldre som fått livserfarenhet och vet hur svårt det kan vara där ute – för de har själv stått där. Äldre som backar upp i bön, undervisning, och som tror på de unga. Äldre som på riktigt tror att de unga är nyckeln som kommer få vara med och frälsa sin generation människor i vår stad och vårt land – och som vill göra vad de kan för att se det hända. Det tror jag var det som Gud ville peka på i vår församling igår. Alla behövs. Unga + äldre = SANT.

/Evangelina
Ungdomsledare i Skillingaryd

1 kommentar

Kommentera

Livet är som en berättelse. Din vardag är din berättelse och min vardag är min berättelse. Vi delar dem med varandra i fikarummet, på facebook eller instagram.

Våra berättelser har höjdpunkter och dalgångar. Ibland är de spännande och ibland lite halv tråkiga. Vändpunkterna är avgörande.

I Frälsningsarmén älskar vi att höra människors berättelser. Vi är intresserade av hur du har det. Din berättelse är unik och viktig.

Vi tror att den är en del av en mycket större berättelse. En berättelse där Gud själv berättar varför du är så värdefull och älskad, hur allting började och hur allting en gång kommer att sluta. Guds berättelse är en riktig love story. Den har också en avgörande vändpunkt. Så här beskrivs det i bibeln:

”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. ” 1 Joh 4:9-10

Vill du veta hur din berättelse är en del av den stora berättelsen?

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera

Jag växte upp med en mamma och pappa, en syster och två bröder. Könsfördelningen i vår familj var alltså total. Ganska länge under min uppväxt trodde jag att hela samhället och världen såg ut så. Att det var jämställt. Min mamma tvättade och pappa dammsög. Mamma körde visserligen aldrig bilen, men å andra sidan var hon en hejare på att måla så jag upplevde aldrig fördelningen som skev. Jag fick tidigt veta att jag kunde bli vad jag ville och att jag, lika väl som mina bröder hade rätt att ta plats och bli hörd. Det var först långt senare jag förstod att för de allra flesta i världen ser verkligheten inte ut på det sättet. Det är min egen privata anledning till att jag strävar efter jämställdhet oavsett kön, etnicitet, social bakgrund eller ålder.

Som kristen utgår jag också från det som beskrivs som Guds plan för människorna. I Bibelns första bok får vi veta att:” Gud skapade människan till sin avbild” 1 Mos 1:27 Redan från början visar Gud alltså att han inte gör någon skillnad på människors värdighet eller betydelse. Texten fortsätter sedan att berätta hur vi skapas till man och kvinna, men fortfarande läggs ingen värdering i könstillhörigheten. Vi är skapade olika, det är sant, men inte med olika värde. Det ger mig min kristna utgångspunkt för synen på jämställdhet.

Att Frälsningsarmén arbetar med frågor som rör människors lika värde, har naturligtvis att göra med vår kristna övertygelse. Det skulle vara helt främmande för oss att inte göra det. Sedan starten 1865 har dessutom kvinnans plats som predikant, ledare, förebild och jämställd med sina manliga kollegor, varit ett kännetecken för Frälsningsarmén. I en historisk tid då kvinnor varken hade rätt att rösta eller fatta egna beslut, uppmuntrade Frälsningsarmén istället kvinnor att utvecklas till självständiga initiativtagare och ledare. Vi har alltså en lång historia att falla tillbaka på och den gör att vi också inser hur angeläget jämställdhetsarbetet är också i vårt moderna samhälle. I vissa sammanhang ser vi en bra utveckling genom åren, men många frågor är tyvärr de samma nu som då och andra har kommit till. Utgångspunkten för vårt arbete är dock den samma. ”Gud skapade människan till sin avbild, till sin avbild skapade han henne.” 1 Mos 1:27

Welcome meeting for Cadets "The Messengers of the Gospel" and installation of Commissioner Johnny Kleman as Territorial Commander and Commissioner Eva Kleman as Territorial President of Women's Ministries of the Sweden and Latvia Territory. From IHQ: COS - Commisioner Brian Peddle, Commisioner Rosalie Peddle.

Eva Kleman
Kommendör

2 kommentarer

Kommentera

Min pappa blev med åren en ganska duktig amatörmålare. Jag älskar hans tavlor och är tacksam för alla minnen de har med sig. Men han såg sig aldrig själv som konstnär och menade nog inte att börja måla. Det hände mer av en tillfällighet. En av mina äldre bröder önskade sig oljefärger i julklapp, men från det att han önskade tills han fick paketet på julafton hade han hunnit ändra sig. Han ville skulptera i lera istället. Pappa tyckte att det var synd att låta färgerna torka ihop och från det började hans konst att ta form. Till yrket var han konstruktör och duktig på ritningar och att kunna överföra en uppfinning eller idé till pappret. Och experimenten med oljefärgerna blev med åren mycket vackra.

Att önska sig något, bestämma sig och veta vad man vill ha är inte alltid det enklaste. När vi väl fått det som vi vill, blir det heller inte alltid som vi önskade. Det vi tror vi vill ha, är inte alltid det bästa för oss. Det sägs att grundaren till Ford Motor Company; Henry Ford lär ha sagt att ”Om jag skulle ha frågat folk vad de vill ha, hade de svarat snabbare hästar”.

När vi ber till Gud ligger det i sakens natur att vi ber om det vi känner till eller i alla fall på något vis kan föreställa oss. Vi ber om det vi tror är det bästa. Vi ber om ”snabbare hästar” eftersom vi inte förstår eller kan tänka oss vad vi annars skulle be om. Vad kan vara bättre?

Då Paulus ber sin förbön för församlingen i Efesierberevet, snuddar han vid något oerhört väsentligt då han säger: ”Han (Kristus) som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan bedja, begära eller tänka.” (Ef 3:20) Han vidrör det som Jesus själv tidigare undervisar om då han i Matteus evangelium hjälper oss att förstå något om vad bön är och hur vi ska be. ”Så ska ni be: Vår far, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” (Matt 5:9-10)
Guds avsikter är alltså större än vi kan ana. Vi har vårt förstånd och det ska vi naturligtvis vara tacksamma för och använda. Vi ska vara kloka och fokuserade både i vårt arbete och i vår bön. Vi ska ha planer, visioner, önskningar och drömmar. Vi har rätt att be Gud för speciella situationer och böneämnen. Men den universella helheten förblir ändå i ett perspektiv som vi aldrig någonsin kommer att ha förmågan att greppa. Från det att vi önskar oss oljefärger hinner vi tröttna. Från en dag till en annan ändrar vi oss. Vill något annat. Tror något annat är bättre eller roligare. Det är just därför det är så avgörande att vi vågar släppa taget om kontrollen. Vågar lita på att Gud är större. Att han har insikter som jag inte har.

Kanske verkar det helt logiskt och vettigt att du idag ber Gud om en ”snabbare häst”. Stilla dig då för ett ögonblick. Tänk på honom som ”förmår göra långt mer än vi kan bedja, begära eller tänka” och våga ge full frihet åt Gud. ”Ske din vilja”.

/Eva

Inga kommentarer

Kommentera

Under Nordstadsveckan i Göteborg i februari delade Frälsningsarmén varje dag ut pris till dagens förebild. Vilken bra idé! Vilket viktigt signalvärde. Det som är gott och livgivande behöver uppmuntras och ges utrymme.

I mitt arbete som lärare för blivande frälsningsofficerare (pastor/präst inom Frälsningsarmén) ansvarar jag för kursen i ledarskap. Det finns nästan hur många principer och teorier som helst kring ledarskap. Det finns hyllmetrar med böcker och ett oräkneligt antal sidor på nätet som berör ämnet. Det kommer och går trender och det forskas på ledarskapets betydelse för organisationer och enskilda. Vad är egentligen viktigast att tänka på som ledare? Jag tror att det som har allra störst betydelse är att vara en bra förebild!

Bra förebilder kan få vad som helst att hända.
Bra förebilder visar vägen och förvandlar världen.
Bra förebilder använder sitt ledarskap till att resa upp nya förebilder som i sin tur reser upp nya förebilder.

Paulus säger:
Kära syskon, ta mig till föredöme och lär er av dem som lever efter det exempel jag och mina medarbetare har gett er. Fil 3:17 Nya levande bibeln

Det är väldigt frimodigt att säga ”ta mig till föredöme”. Bara den som valt att jobba med sig själv kan säga så. Lägg märke till hur Paulus fortsätter. Han menade att människorna skulle titta på de personer som levde efter hans exempel. Genom att se hur han påverkat andra skulle människor se att han levde ett liv värt att följa.
Jag skulle inte vara där jag är idag utan de förebilder jag haft genom livet. När jag tänker på dem känner jag tacksamhet.

Vem är din förebild?

Vem är du en förebild för?

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera

Det kanske inte låter så väldans spektakulärt för dig, men här i Lima är det något stort. Det var sju år sedan det senast regnade ordentligt en dag här i området där jag bor och 30 år sedan det var kaos som nu. Jag vill minnas att någon sagt att den enda storstadsregion som är torrare än Lima är Kairo och att Lima har färre millimeter regn per år än Saharaöknen. De senaste två veckorna har det regnat ganska mycket här. Det har regnat så mycket att det skapats laviner i de sandiga bergen som miljoner människor bor på. Det har regnat så mycket att hus har spolats bort. Det har regnat så mycket att staden med fler invånare än Sverige har varit tvungna att stänga av sina vattenreningsverk för att de inte klarar trycket av allt vatten. Det resulterade i att vi hade två dagar då vi hade vatten under två timmar/dag. De två timmarna ägnades åt att bunkra vatten för att vi inte vet när vi har vatten ordentligt igen.

Vi svenskar har tur. Även fast vi bor i en stadsdel där folk i allmänhet inte har det kanonkul så har pastorsfamiljen som vi bor hos det helt okej. De har en vattentank på taket, vilket betyder att när tanken väl blivit full har vi kunnat leva på ungefär som vanligt i vår lila bubbla. För de rikare stadsdelarna har krånglet med vatten knappt märkts av, de har kunnat leva på helt som vanligt hela tiden. En av mina vänner hade vattnet avstängt i 2 timmar, annars har hennes familj haft obegränsat med vatten.

För de familjer som vi jobbar med har det hela märkts mer. Ett av barnen vi träffar stod bredvid och såg sin grannes hus spolas bort, flera av dem har fått stora otäcka fuktskador på sina hus. För några dagar sedan svämmade floden över och hela gator fick evakueras, några människor har till och med dött.

Det är lätt att tänka att det skulle ligga någon form av melankoli eller uppgivenhet över människorna i delarna som drabbats hårt, men nej. Ingen sorg här inte! Det folk har gjort är bara att anpassa sig. Numera går folk runt med en extra flaska vatten ifall den de ska hem till inte har något, så får den i alla fall lite vatten.

Jag pratade med en kvinna för några dagar sedan och hennes kommentar om det hela var: äsch oroa dig inte Gabriella, Gud löser det här, har du inte läst att han inte ger oss utmaningar vi inte klarar av?

Jag blev så rörd av vad hon sa. Och jag avundas henne. Tänk vilken tro!
Så, när jag känner mig lite nere, när vi inte har något vatten och temperaturen är 35 grader och jag bara vill duscha, då tänker jag försöka tänka på Marias ord om att Gud inte ger oss utmaningar du inte klarar av.

Allt gott och Guds välsignelser
/Gabriella

Inga kommentarer

Kommentera

…och året är 1911. I Frälsningsarméns julnummer av tidningen Stridsropet annonserar man om Frälsningsarméns antiseptiska, koncentrerade munvatten, Dentol till det facila priset av 1 krona. Eller Terpentinfri och förstklassig Armé-skokräm i en större bläckburk för 50 öre. Jag bjuds på en annorlunda och fascinerande läsning då jag bläddrar mig fram mellan de gulnade bladen. Noveller, artiklar, sånger och reportage speglar en helt annan tid. Och ändå känns det så lika.

Julen är här… och i 1911 års Stridsrop kan vi läsa om ”julbrådska och grundlig rengöring”. Fejandet inför jul skedde mest med rotborste, men annars känner vi igen oss i julstressen. Redaktionen 1911 tar också tag i alkoholfrågan och det med ett bestämt handgrepp. Väl medvetna om att fest och långhelg ofta innebär sprit, misshandel och svåra tragedier för många familjer, petar man resolut hål på julkortidyllen och skriver om dem som ”en gång varit bundna av dryckenskapens bojor”, men nu blivit ”frälsta från julbrännvinet!” En annan tid, men ändå så lik vår tids rattonykterhet, misshandel, rån och övergrepp.

Julen är här… ”Och från österlandet kommit vise män att barnet se, och med rökelse och myrra konungen sin hyllning ge” Förstasidan med bilden av de vise männen är gammalmodigt vacker och stämningsfull, men julens innersta budskap och kärna har inte förändrats på de 105 år som gått sedan min gamla tidning trycktes. Också i vår tid söker människor efter Gud och hans närvaro i sina liv, på samma sätt som de österländska stjärntydarna en gång gjorde. Vi tar kanske inte kamelen för att följa en stjärna, men längtan hos oss människor efter något större, en mening bortom oss själva, tror jag är lika stark idag som den natt då Jesus föddes.

Jag vänder blad och med personliga ord och uppriktiga vittnesbörd berättar några personer i min gamla jultidning hur de fått en personlig tro på Gud just under en julgudstjänst.  Och jag tänker att julen är en tid för tradition och för många innebär det ett besök i julbön eller julotta. Långhelgerna innebär i bästa fall att vi får tid och hinner tänka och reflektera över livet. Kanske är det här den tid Du och jag behöver för att, som de vise männen, söka oss fram till Jesus, Guds son?

Julen är här… så lik många andra jular och ändå en helt ny möjlighet för dig och mig att ge julen den innebörd den verkligen borde få ha. En tid för glädje, eftertanke och närhet till Jesus.

Julen är här… och jag vill tillönska dig en glad och meningsfull julhögtid!

/Eva

Inga kommentarer

Kommentera

Slår du in julklapparna snyggt?

Brukar du pynta och piffa lite extra när du ska ge bort den perfekta gåvan?

Spelar innehållet mindre roll om paketet är vackert?

Livet är lite som en ständigt pågående kamp mellan det yttre och det inre. Mellan det som syns och det som inte syns.  De flesta vill nog hävda att insidan är viktigast men trots det så är det ofta utsidan som får störst uppmärksamhet.

När Gud ger den största julgåvan någonsin till oss, sin son Jesus Kristus, är det innehållet som räknas. Var inslagningen vacker?  Ett fattigt ungt par i ett ockuperat land som tvingas övernatta i ett stall och får uppleva dödshot mot sitt nyfödda barns liv. Det är inte direkt vackert.

En änglakör som sjunger.  Den starkast lysande stjärnan på himlen. Människor från olika social och kulturell bakgrund med öppna hjärtan för Guds under. En nybliven mamma som bestämmer sig för att bevara i hjärtat vad som faktiskt skedde den där natten. Det är vackert, i mina ögon.

Gåvans insida är ännu vackrare.

Det är fint att Gud vill ha en relation med dig och mig.

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera