Tro

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

Livet är som en berättelse. Din vardag är din berättelse och min vardag är min berättelse. Vi delar dem med varandra i fikarummet, på facebook eller instagram.

Våra berättelser har höjdpunkter och dalgångar. Ibland är de spännande och ibland lite halv tråkiga. Vändpunkterna är avgörande.

I Frälsningsarmén älskar vi att höra människors berättelser. Vi är intresserade av hur du har det. Din berättelse är unik och viktig.

Vi tror att den är en del av en mycket större berättelse. En berättelse där Gud själv berättar varför du är så värdefull och älskad, hur allting började och hur allting en gång kommer att sluta. Guds berättelse är en riktig love story. Den har också en avgörande vändpunkt. Så här beskrivs det i bibeln:

”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. ” 1 Joh 4:9-10

Vill du veta hur din berättelse är en del av den stora berättelsen?

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera

Jag växte upp med en mamma och pappa, en syster och två bröder. Könsfördelningen i vår familj var alltså total. Ganska länge under min uppväxt trodde jag att hela samhället och världen såg ut så. Att det var jämställt. Min mamma tvättade och pappa dammsög. Mamma körde visserligen aldrig bilen, men å andra sidan var hon en hejare på att måla så jag upplevde aldrig fördelningen som skev. Jag fick tidigt veta att jag kunde bli vad jag ville och att jag, lika väl som mina bröder hade rätt att ta plats och bli hörd. Det var först långt senare jag förstod att för de allra flesta i världen ser verkligheten inte ut på det sättet. Det är min egen privata anledning till att jag strävar efter jämställdhet oavsett kön, etnicitet, social bakgrund eller ålder.

Som kristen utgår jag också från det som beskrivs som Guds plan för människorna. I Bibelns första bok får vi veta att:” Gud skapade människan till sin avbild” 1 Mos 1:27 Redan från början visar Gud alltså att han inte gör någon skillnad på människors värdighet eller betydelse. Texten fortsätter sedan att berätta hur vi skapas till man och kvinna, men fortfarande läggs ingen värdering i könstillhörigheten. Vi är skapade olika, det är sant, men inte med olika värde. Det ger mig min kristna utgångspunkt för synen på jämställdhet.

Att Frälsningsarmén arbetar med frågor som rör människors lika värde, har naturligtvis att göra med vår kristna övertygelse. Det skulle vara helt främmande för oss att inte göra det. Sedan starten 1865 har dessutom kvinnans plats som predikant, ledare, förebild och jämställd med sina manliga kollegor, varit ett kännetecken för Frälsningsarmén. I en historisk tid då kvinnor varken hade rätt att rösta eller fatta egna beslut, uppmuntrade Frälsningsarmén istället kvinnor att utvecklas till självständiga initiativtagare och ledare. Vi har alltså en lång historia att falla tillbaka på och den gör att vi också inser hur angeläget jämställdhetsarbetet är också i vårt moderna samhälle. I vissa sammanhang ser vi en bra utveckling genom åren, men många frågor är tyvärr de samma nu som då och andra har kommit till. Utgångspunkten för vårt arbete är dock den samma. ”Gud skapade människan till sin avbild, till sin avbild skapade han henne.” 1 Mos 1:27

Welcome meeting for Cadets "The Messengers of the Gospel" and installation of Commissioner Johnny Kleman as Territorial Commander and Commissioner Eva Kleman as Territorial President of Women's Ministries of the Sweden and Latvia Territory. From IHQ: COS - Commisioner Brian Peddle, Commisioner Rosalie Peddle.

Eva Kleman
Kommendör

2 kommentarer

Kommentera

Min pappa blev med åren en ganska duktig amatörmålare. Jag älskar hans tavlor och är tacksam för alla minnen de har med sig. Men han såg sig aldrig själv som konstnär och menade nog inte att börja måla. Det hände mer av en tillfällighet. En av mina äldre bröder önskade sig oljefärger i julklapp, men från det att han önskade tills han fick paketet på julafton hade han hunnit ändra sig. Han ville skulptera i lera istället. Pappa tyckte att det var synd att låta färgerna torka ihop och från det började hans konst att ta form. Till yrket var han konstruktör och duktig på ritningar och att kunna överföra en uppfinning eller idé till pappret. Och experimenten med oljefärgerna blev med åren mycket vackra.

Att önska sig något, bestämma sig och veta vad man vill ha är inte alltid det enklaste. När vi väl fått det som vi vill, blir det heller inte alltid som vi önskade. Det vi tror vi vill ha, är inte alltid det bästa för oss. Det sägs att grundaren till Ford Motor Company; Henry Ford lär ha sagt att ”Om jag skulle ha frågat folk vad de vill ha, hade de svarat snabbare hästar”.

När vi ber till Gud ligger det i sakens natur att vi ber om det vi känner till eller i alla fall på något vis kan föreställa oss. Vi ber om det vi tror är det bästa. Vi ber om ”snabbare hästar” eftersom vi inte förstår eller kan tänka oss vad vi annars skulle be om. Vad kan vara bättre?

Då Paulus ber sin förbön för församlingen i Efesierberevet, snuddar han vid något oerhört väsentligt då han säger: ”Han (Kristus) som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan bedja, begära eller tänka.” (Ef 3:20) Han vidrör det som Jesus själv tidigare undervisar om då han i Matteus evangelium hjälper oss att förstå något om vad bön är och hur vi ska be. ”Så ska ni be: Vår far, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” (Matt 5:9-10)
Guds avsikter är alltså större än vi kan ana. Vi har vårt förstånd och det ska vi naturligtvis vara tacksamma för och använda. Vi ska vara kloka och fokuserade både i vårt arbete och i vår bön. Vi ska ha planer, visioner, önskningar och drömmar. Vi har rätt att be Gud för speciella situationer och böneämnen. Men den universella helheten förblir ändå i ett perspektiv som vi aldrig någonsin kommer att ha förmågan att greppa. Från det att vi önskar oss oljefärger hinner vi tröttna. Från en dag till en annan ändrar vi oss. Vill något annat. Tror något annat är bättre eller roligare. Det är just därför det är så avgörande att vi vågar släppa taget om kontrollen. Vågar lita på att Gud är större. Att han har insikter som jag inte har.

Kanske verkar det helt logiskt och vettigt att du idag ber Gud om en ”snabbare häst”. Stilla dig då för ett ögonblick. Tänk på honom som ”förmår göra långt mer än vi kan bedja, begära eller tänka” och våga ge full frihet åt Gud. ”Ske din vilja”.

/Eva

Inga kommentarer

Kommentera

Under Nordstadsveckan i Göteborg i februari delade Frälsningsarmén varje dag ut pris till dagens förebild. Vilken bra idé! Vilket viktigt signalvärde. Det som är gott och livgivande behöver uppmuntras och ges utrymme.

I mitt arbete som lärare för blivande frälsningsofficerare (pastor/präst inom Frälsningsarmén) ansvarar jag för kursen i ledarskap. Det finns nästan hur många principer och teorier som helst kring ledarskap. Det finns hyllmetrar med böcker och ett oräkneligt antal sidor på nätet som berör ämnet. Det kommer och går trender och det forskas på ledarskapets betydelse för organisationer och enskilda. Vad är egentligen viktigast att tänka på som ledare? Jag tror att det som har allra störst betydelse är att vara en bra förebild!

Bra förebilder kan få vad som helst att hända.
Bra förebilder visar vägen och förvandlar världen.
Bra förebilder använder sitt ledarskap till att resa upp nya förebilder som i sin tur reser upp nya förebilder.

Paulus säger:
Kära syskon, ta mig till föredöme och lär er av dem som lever efter det exempel jag och mina medarbetare har gett er. Fil 3:17 Nya levande bibeln

Det är väldigt frimodigt att säga ”ta mig till föredöme”. Bara den som valt att jobba med sig själv kan säga så. Lägg märke till hur Paulus fortsätter. Han menade att människorna skulle titta på de personer som levde efter hans exempel. Genom att se hur han påverkat andra skulle människor se att han levde ett liv värt att följa.
Jag skulle inte vara där jag är idag utan de förebilder jag haft genom livet. När jag tänker på dem känner jag tacksamhet.

Vem är din förebild?

Vem är du en förebild för?

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera

Det kanske inte låter så väldans spektakulärt för dig, men här i Lima är det något stort. Det var sju år sedan det senast regnade ordentligt en dag här i området där jag bor och 30 år sedan det var kaos som nu. Jag vill minnas att någon sagt att den enda storstadsregion som är torrare än Lima är Kairo och att Lima har färre millimeter regn per år än Saharaöknen. De senaste två veckorna har det regnat ganska mycket här. Det har regnat så mycket att det skapats laviner i de sandiga bergen som miljoner människor bor på. Det har regnat så mycket att hus har spolats bort. Det har regnat så mycket att staden med fler invånare än Sverige har varit tvungna att stänga av sina vattenreningsverk för att de inte klarar trycket av allt vatten. Det resulterade i att vi hade två dagar då vi hade vatten under två timmar/dag. De två timmarna ägnades åt att bunkra vatten för att vi inte vet när vi har vatten ordentligt igen.

Vi svenskar har tur. Även fast vi bor i en stadsdel där folk i allmänhet inte har det kanonkul så har pastorsfamiljen som vi bor hos det helt okej. De har en vattentank på taket, vilket betyder att när tanken väl blivit full har vi kunnat leva på ungefär som vanligt i vår lila bubbla. För de rikare stadsdelarna har krånglet med vatten knappt märkts av, de har kunnat leva på helt som vanligt hela tiden. En av mina vänner hade vattnet avstängt i 2 timmar, annars har hennes familj haft obegränsat med vatten.

För de familjer som vi jobbar med har det hela märkts mer. Ett av barnen vi träffar stod bredvid och såg sin grannes hus spolas bort, flera av dem har fått stora otäcka fuktskador på sina hus. För några dagar sedan svämmade floden över och hela gator fick evakueras, några människor har till och med dött.

Det är lätt att tänka att det skulle ligga någon form av melankoli eller uppgivenhet över människorna i delarna som drabbats hårt, men nej. Ingen sorg här inte! Det folk har gjort är bara att anpassa sig. Numera går folk runt med en extra flaska vatten ifall den de ska hem till inte har något, så får den i alla fall lite vatten.

Jag pratade med en kvinna för några dagar sedan och hennes kommentar om det hela var: äsch oroa dig inte Gabriella, Gud löser det här, har du inte läst att han inte ger oss utmaningar vi inte klarar av?

Jag blev så rörd av vad hon sa. Och jag avundas henne. Tänk vilken tro!
Så, när jag känner mig lite nere, när vi inte har något vatten och temperaturen är 35 grader och jag bara vill duscha, då tänker jag försöka tänka på Marias ord om att Gud inte ger oss utmaningar du inte klarar av.

Allt gott och Guds välsignelser
/Gabriella

Inga kommentarer

Kommentera

…och året är 1911. I Frälsningsarméns julnummer av tidningen Stridsropet annonserar man om Frälsningsarméns antiseptiska, koncentrerade munvatten, Dentol till det facila priset av 1 krona. Eller Terpentinfri och förstklassig Armé-skokräm i en större bläckburk för 50 öre. Jag bjuds på en annorlunda och fascinerande läsning då jag bläddrar mig fram mellan de gulnade bladen. Noveller, artiklar, sånger och reportage speglar en helt annan tid. Och ändå känns det så lika.

Julen är här… och i 1911 års Stridsrop kan vi läsa om ”julbrådska och grundlig rengöring”. Fejandet inför jul skedde mest med rotborste, men annars känner vi igen oss i julstressen. Redaktionen 1911 tar också tag i alkoholfrågan och det med ett bestämt handgrepp. Väl medvetna om att fest och långhelg ofta innebär sprit, misshandel och svåra tragedier för många familjer, petar man resolut hål på julkortidyllen och skriver om dem som ”en gång varit bundna av dryckenskapens bojor”, men nu blivit ”frälsta från julbrännvinet!” En annan tid, men ändå så lik vår tids rattonykterhet, misshandel, rån och övergrepp.

Julen är här… ”Och från österlandet kommit vise män att barnet se, och med rökelse och myrra konungen sin hyllning ge” Förstasidan med bilden av de vise männen är gammalmodigt vacker och stämningsfull, men julens innersta budskap och kärna har inte förändrats på de 105 år som gått sedan min gamla tidning trycktes. Också i vår tid söker människor efter Gud och hans närvaro i sina liv, på samma sätt som de österländska stjärntydarna en gång gjorde. Vi tar kanske inte kamelen för att följa en stjärna, men längtan hos oss människor efter något större, en mening bortom oss själva, tror jag är lika stark idag som den natt då Jesus föddes.

Jag vänder blad och med personliga ord och uppriktiga vittnesbörd berättar några personer i min gamla jultidning hur de fått en personlig tro på Gud just under en julgudstjänst.  Och jag tänker att julen är en tid för tradition och för många innebär det ett besök i julbön eller julotta. Långhelgerna innebär i bästa fall att vi får tid och hinner tänka och reflektera över livet. Kanske är det här den tid Du och jag behöver för att, som de vise männen, söka oss fram till Jesus, Guds son?

Julen är här… så lik många andra jular och ändå en helt ny möjlighet för dig och mig att ge julen den innebörd den verkligen borde få ha. En tid för glädje, eftertanke och närhet till Jesus.

Julen är här… och jag vill tillönska dig en glad och meningsfull julhögtid!

/Eva

Inga kommentarer

Kommentera

Slår du in julklapparna snyggt?

Brukar du pynta och piffa lite extra när du ska ge bort den perfekta gåvan?

Spelar innehållet mindre roll om paketet är vackert?

Livet är lite som en ständigt pågående kamp mellan det yttre och det inre. Mellan det som syns och det som inte syns.  De flesta vill nog hävda att insidan är viktigast men trots det så är det ofta utsidan som får störst uppmärksamhet.

När Gud ger den största julgåvan någonsin till oss, sin son Jesus Kristus, är det innehållet som räknas. Var inslagningen vacker?  Ett fattigt ungt par i ett ockuperat land som tvingas övernatta i ett stall och får uppleva dödshot mot sitt nyfödda barns liv. Det är inte direkt vackert.

En änglakör som sjunger.  Den starkast lysande stjärnan på himlen. Människor från olika social och kulturell bakgrund med öppna hjärtan för Guds under. En nybliven mamma som bestämmer sig för att bevara i hjärtat vad som faktiskt skedde den där natten. Det är vackert, i mina ögon.

Gåvans insida är ännu vackrare.

Det är fint att Gud vill ha en relation med dig och mig.

/Ewa-Marie

Inga kommentarer

Kommentera

För några veckor sedan spenderade jag en natt på savannen i sydöstra Kenya tillsammans med Mary, hennes svärdotter, barnbarn, hundar och kycklingar. Det känns avlägset när snön ligger tung på träden här hemma idag, men det är i hushållen i Marys by som jag har min arbetsvardag och mitt hjärta.

Utifrån vår tro är vi övertygade om att alla människors lika värde och rättigheter är givna av Gud och vi i Frälsningsarmén vill därför ansluta oss till kampen för FN:s hållbarhetsmål och kämpar särskilt för säkrad tillgång till mat, rent vatten och sanitet och för hållbara och motståndskraftiga samhällen.

Fattigdom har dock fler dimensioner än de rent materiella. Varje gång jag träffar en människa som inte fått uppleva känslan av att kunna påverka sin tillvaro ser jag fattigdomen i vitögat. Varje försök att bekämpa fattigdom måste bekämpa de orättvisor som gör att utsatta grupper saknar möjlighet att göra sina röster hörda och påverka samhället. En stor del av ett liv bortom fattigdom är att kunna göra egna val för sig själv och för sin familj. Därför är vårt val att enbart stödja idéer och initiativ som uppstår och drivs lokalt så avgörande.

Mary och hennes familj försörjer sig på jordbruk. De deltar i ett projekt där de tillsammans med sina grannar testar nya metoder för att mångdubbla skörden samt säkra tillgången till rent vatten både i hemmet och i barnbarnens skola. Nu vill Frälsningsarmén i Kenya ta nästa steg och hitta sätt att även arbeta förebyggande mot katastrofer såsom torka. Vi vet att i varje människa, i varje samhälle, finns en enorm inneboende kraft och förmåga till anpassning inför svårigheter. Mary är en av de som anmält sig som frivillig att vara med och utforska olika sätt att arbeta vidare och därför fick jag spendera två dagar med henne och hennes grannar för att samtala och lära tillsammans. Vi talade om dåtiden och vad den kan lära oss om framtiden, vilka faktorer som samverkade till att torkan 2007 fick sådana förödande konsekvenser, vad vi kan lära av det och vad vi kan göra för att vi inte ska hamna där igen.

Vetskapen om att kvinnor som Mary kommer att driva detta arbete framåt, tillsammans med Frälsningsarméns kår i byn, ger mig trygghet och förhoppning inför framtiden. De vet vilken inneboende kunskap och förmåga till motståndskraft som vi kan stärka genom vårt arbete. Det är i vardagen det händer.

/Hanna Brandvik

Inga kommentarer

Kommentera

I texten till sång nummer 57 som finns i den del av Frälsningsarméns sångbok som är gemensam (ekumenisk) med andra kyrkor i Sverige, skriver Olof Hartman i sin översättning av den andra versen att; Fast spridd i många länder är kyrkan endast en och har en enda Herre och en bekännelse.

För någon vecka sedan satt jag i Lunds domkyrka tillsammans med svenska och internationella representanter för de flesta stora kristna kyrkorna i världen och upplevde just detta. Trots olikheter på grund av olika kulturella och historiska bakgrunder kunde vi alla, från hjärtat, gemensamt stämma in i såväl bekännelsen av vår kristna tro som i bönen Vår fader. Det var verkligen stort för mig och berörde mig djupt.

Ibland ses olikheter som en brist eller svårighet. Men kanske är det just på grund av våra kulturella och historiska olikheter som vi trots allt kan möta människors alla olika behov av tro? Och kanske är det är också på grund av dessa olikheter som vi inte behöver enas i vare sig teologiska eller strukturella frågor. Finns det kanske rent av en mening med att vi är olika? Men det gör det också så viktigt att vi; du och jag vet vad vi själva tror på och vad just vår uppgift i Guds rike på jorden är. Hur kan vi möta människors behov och göra alla folk till lärjungar i just vår ”värld”?

Somliga kyrkotraditioner lägger stor vikt vid liturgi och andra på sakramentsförvaltning. För några är de etiska fundamenten avgörande medan för ytterligare andra är lärofrågorna av avgörande betydelse för kyrkans legitimitet. Vad är då Frälsningsarméns mest centrala trosuppfattning?

Enkelt kan man uttrycka det genom vår övertygelse om nödvändigheten av en personlig tro och relation till Gud genom omvändelse. Den relationen helar och helgar oss; andligt, själsligt och i relation till andra. Det är viktigt för oss.

Det är också vår personliga upplevelse av Guds kärlek och vårt eget helande genom den som föder en längtan i oss att älska och ” utan åtskillnad möta mänskliga behov i hans namn”, precis så som det också står i vår uppdragsbeskrivning.

Där i domkyrkan är vi olika men ändå så slående lika. Och det känns inte alls farligt eller hotfullt, snarare rätt, gott och välsignat. Det hjälper mig att se bredden, längden, höjden och djupet av Guds Liv i oss alla.

/Johnny

Inga kommentarer

Kommentera

Gabriella heter jag som bloggar idag och för tillfället befinner jag mig i Peru som fältassistent/missionär med Testa Mission. Här får jag dela livet med en fin församling i utkanten av Lima, och jobba med församlingens sociala arbeten i några av de mer ”utsatta” områdena i staden. På lördagarna befinner jag mig i området Valle Sagrado (Den Heliga dalen) i ett av annexen som församlingen har. Annexet ligger uppe bland bergen och varje gång jag kommer dit måste jag bara pausa och kolla på dalen framför mig, ta in allt jag ser. Korten nedan är tagna från samma plats vid annexet, med samma kamera men med några veckors mellanrum. På ena bilden är sikten klar, man ser långt framåt och man ser till och med stigen framåt längst bak i kortet. På den andra bilden är det molnigt, man ser bara några meter framför sig och vi ska inte ens tala om att se den där stigen långt bort i fjärran.14859517_10154083331232058_1642033463_oJag tror att livet är såhär ibland. Jag kan i alla fall känna att mitt liv är så. Ibland är Guds plan för mitt liv som den första bilden, jag ser långt fram på vägen och ser tydligt vad Gud har för plan med mig. Men ibland känns mitt liv mer som den andra bilden, oviss, som att jag går i dimman och inte riktigt ser vart jag ska. När livet känns som den andra bilden skulle jag gärna se att Gud slänger ner en instruktionsbok över mitt liv i huvudet på mig, så att det bara klarnar upp. Den där otåligheten liksom smyger sig på och jag vill gärna bara veta mer, se mer. Det är som att jag ibland glömmer att lita på Gud.

De här molniga perioderna har varit ganska ofta återkommande för mig den senaste tiden. I våras trodde jag att jag hade stigen klar, att jag visste vad jag gjorde. Jag hade bestämt mig för att plugga och vara kvar på ett och samma ställe i en hel del år framöver. Sen blev helt plötsligt mitt liv lite mer molnigt. Jag fick ett erbjudande som skulle ta mig till Peru. Den tiden mellan att erbjudandet kom och innan jag tackade ”ja”, avslutade min tidigare tjänst på Frälsningsarmén, sa hejdå till nära och kära och till sist flyttade till Peru kändes väldigt molnig. Jag har sett de där första metrarna på stigen, men min plan, allt jag tänkt, allt jag varit så säker på, var helt plötsligt annorlunda. Det kändes jobbigt helt enkelt. Jag är en människa som gillar att ha instruktionsboken.

Nu har jag varit i Peru i två månader, dimman börjar lätta. Nån stans tror jag att det ofta handlar om att vi behöver ha frid. Vi behöver ha frid i att Gud vet. Att det är han som får hålla i tyglarna, inte vi. Egentligen är det lite tokigt att vi ibland glömmer bort att lita på Gud, (jag antar att det är fler än jag som ibland gör det) bibeln är ju full av verser som påminner oss om att följa Honom, lita på Honom. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Psalm119:105), ”Jag vet vilka avsikter jag har för er, välgång inte olycka” (Jeremia 29:11), ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Filipperbrevet 4:13) ”Jag ser upp emot bergen, varifrån ska jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren” (Psalm 121:1-2). Gång på gång försäkrar Gud mig om att han har mig i sin hand, att han har planen, att han ger mig stöd och hjälp. Ändå lyckas jag glömma det ganska ofta.

Men, något av det finaste är de stunderna då jag bara kommer ihåg att allting är i Jesu händer och den där friden bara finns. Så nae, jag vet kanske inte riktigt hur stigen ser ut precis framför mig, jag har ingen aning om vad Gud har planerat för nästa år, men jag vet att han kommer låta dimman lätta så jag ser precis så mycket som jag behöver se. Allt jag behöver göra är att lita på att han är med mig.

 

Inga kommentarer

Kommentera