Vardag

Prenumerera på bloggen

Läs vår integritetspolicy

”Nytt år – nya möjligheter”, en sliten klyscha. Och så har vi det här med nyårslöften också. Ett av de vanligaste av dessa måste väl ändå vara strävan att börja leva mer hälsosamt; äta bättre och motionera mer. Ett annat kan nog i dessa tider handla om att lägga mindre tid på sociala medier och desto mer på familjen. Vissa har kanske väldigt specifika mål som att bestiga Kebnekaise, springa milen under en viss tid, komma i favoritjeansen igen, spara ihop till och göra den där drömresan, byta jobb/bana i arbetslivet och så vidare. När jag själv var en flitig gymbesökare var det nästan komiskt att se hur välfyllda lokalerna var av nykomlingar under årets början och hur klientelet tunnades ut allteftersom våren förflöt.

Ja, det är ju inte alltid helt lätt att infria alla löften man ger sig själv, eller andra heller för den delen. Och det finns nog ingen på den här planeten som kan säga att den aldrig någonsin har blivit sviken, bedragen eller förd bakom ljuset, ibland till och med av någon som står en nära. Stundvis undrar man kanske vem man egentligen kan lita på. Men det finns faktiskt en som aldrig sviker: Vår himmelske far – Gud.

Visste du att Bibeln är fullproppad med löften som han tillägnar sina barn, dem som tillhör honom? De som har svarat ”ja” på frågan om de tror på hans existens och vill låta honom vara herre och ledsagare i sina liv. ”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn”, står det i Johannesevangeliet 1:12.

Enligt Bibeln så håller Gud alltid sitt ord: ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?” (4 Mosebok 23:19). ”Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.” (5 Mosebok 32:4). Vidare står det i Jesaja 26:3-4: ”Den som är ståndaktig skänker du trygghet, på dig förtröstar han. Förtrösta alltid på Herren, ty Herren är en evig klippa.”

Ett bibelställe som jag har förevigat genom att tatuera in det på ena armens insida är Matteusevangeliet 6:33: ”Nej sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också.” I Filipperbrevet 4:19 kan vi läsa: ”Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.” Lägg märke till att det i dessa stycken står ”ALLT” och ”ALLA”, inte ”ett par saker” eller ”några av”.

Gud lovar att skydda och strida för oss: ”Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.” (Psalm 91:11) och i Jesaja 49:25  står det: ”Ja så säger Herren:…Jag skall strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.” Och vidare i Romarbrevet 8:31: ”…Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?” Han gör också anspråk på att vara vår läkare: ”Jag skall skänka dig läkedom och hela dina sår, säger Herren…” (Jeremia 30:17).

Ett av mina personliga favoritstycken i Bibeln är Jeremia 29:11-13 som numera finns inristat över min ena rygghalva, fast i engelsk version. Det handlar om vad vår Fader lovar oss inför det som ligger framför: ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.  Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.” Jag tycker att dessa verser väldigt väl sammanfattar det som pappa Gud önskar sina barn. Särskilt den sista frasen älskar jag: ”… ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”

Detta är bara ett axplock av alla Guds löften i Bibeln och det allra största och mäktigaste måste ju ändå vara gåvan om ett liv utan slut: ”Och detta är vad han själv lovade oss: det eviga livet.” (1 Johannesbrevet 2:25). Vidare står det i Uppenbarelseboken 21:4: ”Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”

Att jag är en kristen och tillhör Gud innebär inte att livet är problemfritt eller perfekt i någon mening men i allt jag går igenom så bär jag med mig en grundtrygghet som bygger på att jag vet vem som går vid min sida, vem som kan ge lösningar, tröst och svar och vem som fightas för mig när det behövs. I Romarbrevet 8:28 står det: ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”

Sammanfattningsvis så lovar Gud i sitt ord, Bibeln, att inte ljuga för eller svika oss. Tvärtemot ger han löften om att ge oss trygghet och allt vi behöver och att han ska strida för oss. Han lovar läkedom och helande och skulle vi inte bli fullt helbrägdagjorda här i jordelivet så lovar han oss som sagt en framtid i evigheten där ”ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer”.

Detta kallar jag ”nyårslöften” som heter duga och de träder i kraft ”om vi söker Honom av hela vårt hjärta”, om vi säger ”ja” till att följa Jesus. Det är löften med garanti som dessutom hålls, inte bara idag eller under detta år, utan varje dag under alla år och i all evighet. Som Jesus själv sade: ”…Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Matteusevangeliet 28:20.

Ett fantastiskt och välsignat år 2019 önskar jag DIG!

/ Teresia Jansson

Inga kommentarer

Kommentera

Idylliska bilder av julfirande fyller flödet på sociala medier. Det är mamma, pappa, barn framför välklädda granar, stora släkter längs väldukade bord och enorma pakethögar. Genom att visa upp julhelgens mysigaste foto önskar man andra en god jul. I all välmening såklart. Värmen, glädjen och kärleken som syns i bilderna bubblar nästan ut ur skärmen!

Precis innan jag skulle somna på julafton tog jag som vanligt en titt på Facebook och Instagram. Fina mysbilder, granbilder, skrattbilder, familjebilder och paketbilder sätter ribban högt. Så högt att jag fick en känsla av illamående och la ifrån mig telefonen. Idylliska julbilder lär svida rätt rejält för den som drömmer om en liknande jul men vars verklighet inte alls liknar Facebook-vännernas julkort.

Kontrasten blir så galet stor när glitterjul jämförs med en knaper jul. När mamma-pappa-barn-jul jämförs med ensamjul. När fridfull jul jämförs med en bråkig jul. När hela släkter jämförs med splittrade familjer. När skrattjul jämförs med gråt i kudden. När någras verklighet jämförs med andras högsta dröm. Antalet människor som kommer svara att julen varit bra men samtidigt känner att de ljuger är större än vi anar.

Alla undersökningar jag läst visar att det viktigaste för oss på julen är gemenskapen. Att få träffa nära och kära. Många åker långt för att få umgås. Visst är det underbart att gemenskapen slår högre än klapparna och maten i dessa undersökningar. Men jag förstår också att kontrasten blir ännu mer svartvit när det viktigaste somliga har är det som andra drömmer om; gemenskap. Att få stråla samman med familj och släkt blir mångas årliga höjdpunkt och vissas årliga tragedi. Glappet hade inte känts så stort om vi jämfört någons billiga gröt med någon annans fina kallrökta lax, för det är inte dem bilderna som bränns. Bilderna som jag tror svider mest för den som kämpar med julen är de fotona som visar skillnaderna i det som rankas högst, gemenskapen.

Vart vill jag komma? Jo, hit. Den egentliga anledningen till att vi firar jul är Jesus. Det kanske känns befriande att höra för dig som är besviken på att årets jul inte motsvarade dina förväntningar. Den kanske mest gjorde dig påmind om det du önskar var annorlunda. Julfirandet handlar dock inte om vem som lyckas uppnå högst mysfaktor utan om att påminnas om något som är större än så. Något som gäller alla oavsett antal klappar under granen. Jesus föddes till jorden för din skull. Världens skapare älskar dig så mycket att han önskade att få vara nära dig i all evighet. Därför sände han sin son till världen. Jesus får namnet Immanuel som betyder ”Gud med oss”.Oavsett om din jul var toppen eller botten så tänkte Gud på dig när han valde att ge världen den största gåvan någonsin – Jesus. Oavsett om din jul firades med fler eller i ensamhet, kom ihåg att Gud varje dag önskar gemenskap med just dig. Tack vare barnet som föddes i ett stall i Betlehem blev din allra viktigaste relation möjlig, nämligen gemenskapen med Gud. Den relationen kommer aldrig svika eller överge dig.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

”Jag hade förväntat mig att partierna tidigare den här hösten hade varit beredda att röra sig mer. Det är klart att det är bekymmersamt för Sverige att det är sådana här låsningar i regeringsfrågan.”

Andreas Norlén, riksdagens talman, sa detta som svar på en fråga om vägen framåt, om den senaste lösningen för det långvariga parlamentariska dödläget, att en omröstning om en Löfven-ledd regering, avvisas. Tillsammans med resten av folket måste talmannen vara bekymrad över de olika politiska partiernas fortsatta misslyckanden att lösa det tre månader långa dödläge som uppstod efter valet. Huvudfrågorna fortsätter att splittra partiledarna och det har funnits en motvilja att flytta sig från starka positioner, policys och principer mot kompromiss och samarbete. Denna motvilja från båda blocken att röra sig mot en gemensam grund har resulterat i denna ohållbara situation för svensk riksdag och regering.

Det är naturligtvis sant att basen för varje god och fungerande relation, vare sig det gäller äktenskap, familj, samhällsliv, politiska partier i koalition, eller nationer emellan, är denna princip av ”tjänster och gentjänster” att ”ge och ta”, av att kompromissa, och att röra sig från ett läge och tro att det nya läget kommer att bli bättre. Det nya läget blir bättre för att det också är den andra partens destination. Det blir bättre för att det är en position man har tillsammans. Det är bättre än att alla fortsätter att hålla fast vid sina respektive positioner och i bästa fall fortsätter att ha delade uppfattningar, eller, vilket är sämre, blir som främlingar för varandra. En gemensam rörelse mot en gemensam bas är hemligheten till försoning.

Förra veckan var det Nobelveckan. 2018 har vi firat att det är hundra år sedan en av de mest berömda nobelpristagarna, fredsprisvinnaren Nelson Mandela föddes. Vad många glömmer är att Mandela inte ensam tilldelades priset. Det året, 1993, tilldelades priset Nelson Mandela och F W de Klerk, gemensamt! Genom att göra så erkände kommittén att de Klerk, genom sitt beslut att inte längre förbjuda ANC, befria Mandela och lämna över makten till en interimistisk koalitionsregering, hade förflyttat Afrikanerfolket från diskriminering och maktmissbruk till en plats där den nya nationen kunde byggas upp. På den nya platsen möttes han av Mandela som också hade förflyttat sitt folk från en naturlig önskan att hämnas och vedergälla till samarbete och försoning. Det var förflyttningen av båda partierna till en gemensam grund som räddade Sydafrika från ett fullskaligt inbördeskrig. Mandela och de Klerk behövde mötas halvvägs för att göra det nya Sydafrika möjligt. Året därpå, 1994, gjorde Nobelkommittén ett liknande erkännande genom att tilldela Arafat och hans politiske motståndare Perez och Rabin, fredspriset för deras försök att finna en gemensam grund i konflikten i Mellanöstern.

Julen är en ännu märkligare historia. Långt ifrån att båda partierna förflyttades till en gemensam grund, är det den oerhört goda nyheten att allsmäktig Gud förflyttar sig hela vägen till den plats där vi befinner oss. Han möter oss inte halvvägs men kommer in i vår värld, slår upp sitt tält ibland oss, flyttar in i vårt grannskap och lever med oss, bland oss och blir till och med en av oss! Julen handlar om Jesus, sann Gud och sann människa, som visar oss genom sitt liv och förespråkar genom det han lär oss, vilken potential vi hade för att bli den mänsklighet vi skapades till. Aposteln Paulus skrev att Gud flyttade till oss ”medan vi ännu var syndare…”. Vår synd fjärmade oss från honom, vi var hans fiender, hans motståndare, och försoning mellan honom och oss var helt och hållet en handling från ett håll, en handling enbart av nåd som gör att vi kan bli en del av Guds familj därför att ”åt alla som tog emot Jesus gav han rätt att bli Guds barn”. 

Julen bekräftar att förflyttning till en gemensam grund inte uppstår för att båda motståndarna förflyttade sig utan för att Ett Parti, Gud själv, var så rörd av hans ”motståndares” svåra situation att han sände sin son hela vägen ”över havet” till oss. Vi firar den handlingen av nåd under julen när vi påminner oss om födelsen av Immanuel – Gud med oss.

Mandela introducerade sannings- och försoningskommissionen för att ena ett delat Sydafrika. I jul påminns vi om att Jesus, full av nåd och sanning, kom över det ”hav” som orsakats av synd, för att försona världen med Gud!

Ha en välsignad jul när du än en gång firar hur han ”korsade havet”!

/ Clive Adams

Inga kommentarer

Kommentera

Nu börjar den härliga julen närma sig. Vi börjar förbereda och fixa hemma, plockar fram julpyntet, handlar julklappar, kokar knäck och förhoppningsvis får tid att bara njuta lite. Det här är en tid som barn ser fram emot med stor förväntan. I alla fall de flesta barnen… För det finns även barn som istället känner en stor oro när julen börjar närma sig. Barn som känner en oro för om deras mamma eller pappa kommer vara fulla över julen eller om julen kommer bli förstörd på grund av bråk efter att de vuxna druckit lite för mycket. Enligt initiativet ”vit jul” taget av IOGT-NTO-rörelsen lever fyra till fem barn per skolklass i hem där någon vuxen har en riskfylld alkoholkonsumtion. Det tillsammans blir rätt många barn som just nu går runt med en klump i magen som bara växer och växer ju närmare julafton vi kommer. Det här är barn som du bor granne med, som dina barn leker med eller som kanske finns bland din familj och dina vänner. Det här är barn som just nu går runt med en stor oro istället för julens förväntan.

Nu kanske du som är vuxen tänker att du tillhör ju inte den gruppen med föräldrar som har en riskfylld alkoholkonsumtion så det här inlägget är ju inte riktat till dig. Du dricker ju bara några glas på julafton och inte börjar du bråka då heller. Du blir ju bara lite så där extra glad och på julen ska man ju vara glad. Men vet du, det här inlägget är riktat även till dig. För det du kanske inte vet är att barn märker när vuxna dricker även när det inte är så mycket. Du som vuxen och förälder ska stå för dina barns trygghet. Om du då helt plötsligt inte är dig själv längre, vad händer med dina barns trygghet då? Du kanske börjar prata lite högre än vanligt, blir gladare och skrattar mycket högre, får en annan blick än du brukar, rör dig lite annorlunda eller kramar barnen så där extra mycket som du inte annars brukar göra. Den trygghet som dina barn har till dig som förälder är då förändrad, för du har blivit förändrad.

Vi i Frälsningsarméns nationella ungdomsråd vill uppmana alla er vuxna som firar jul med era eller någon annans barn att den här julen ha en vit jul fri från alkohol. Vi vill även uppmana alla er vuxna som känner ett barn som kanske just nu har en klump i magen att finnas där för det barnet, både innan, under och efter julhelgen. Vi tycker inte att något barn ska behöva gå runt med en klump i magen inför julen eller behöva få sin trygghet förändrad. Strunta i alkoholen och njut istället tillsammans med barnen. För det är ju faktiskt ett litet barn som vi firar den här tiden. Hoppas att ni alla får en härlig och vit jul!

/ Frälsningsarméns nationella ungdomsråd

Inga kommentarer

Kommentera

Det är den tiden på året igen. Övergångsperioden mellan en varm sommar, en vacker höst och december månad. Det är mörkt och kallt ute, men vi står vid starten av en period som för många är varm, ljus och fylld med förväntan. December är kontrasternas tid. En engelsk sång som spelats mycket i radio och i köpcentra beskriver tiden som ”The most wonderful time of the year”. ”Den mest underbara tiden på året”. Låten är en beskrivning av aktiviteter i samband med advent och jul, med fokus på samvaro mellan vänner och familj.

För många av oss så går vi in i ljusets tid – en mysig tid med ljus, goda traditioner, glädje, förväntan och gemenskap. Men kontrasterna som omger oss, visar också en mörkrets tid – en tid med bland annat ensamhet, fattigdom, hemlöshet och tråkigheter som för många förstärks i december.

En vän till mig var på missionresa i Grekland i höstas. Hon och en annan kvinna mötte en ung kille som gömde sig vid torget i stan. De stannade och pratade med honom på engelska, men han förstod inte språket så de lämnade honom och gick till en bänk för att sitta en stund. Den unga mannen kom till dem och visade att han önskade att sitta bredvid dem. Genom att försöka samtala genom att använda händer och ögon och ord på engelska och farsi fick han förmedla(t) att han var ensam och hemlös i ett okänt land. Han hade inga vänner eller familj omkring sig och hans vardag var mycket mörk. Men den dagen hade två kvinnor sett honom, hälsat på honom och delat vänskap med honom och det blev den unga killens och deras ljuspunkt för den dagen.

Vi är i kontrasternas tid, och Bibeln påminner oss om det sanna ljuset som kom till världen – Jesus. I Johannes, kapitel 1, vers 9 står det: ”Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen”.

Detta att Jesus kom och har gett generationer av människor nytt liv, nytt ljus, ny glädje och ny gemenskap och det vill jag både fira och dela under kommande dagar.

/ Marianne Adams

Inga kommentarer

Kommentera

Vilka förväntningar har du på julen? Vad ser du framför dig om du stannar upp ett ögonblick och blundar?

För många människor är förväntningarna inför julen väldigt höga. Det perfekta julbordet ska förberedas, huset ska vara nystädat och paketen vackert inslagna. På Instagram läggs fina foton på det perfekta julmyset upp. Julen kan lätt bli en tid där den stress och prestationsångest som människor känner i sin vardag ökar. Utöver allt som ska hinnas med att fixa ska dessutom alla relationer som kanske varit ansträngda under hela året, plötsligt fungera utan problem under några få speciella dagar. Har verkligen alla det så där ljuvligt?

Ibland tänker jag att vi människor har skapat och lagt till så mycket kring julen som egentligen är ganska långt bort ifrån julens kärna. Ju mer vi skapar och lägger till desto svårare kan det bli att se originalet, den verkliga julen. Om vi för ett ögonblick stannar upp och blundar och försöker att skala bort lite av allt det där yttre kring julen. Vad ser vi då? Min förhoppning är att vi skulle få se något av detta:

Enklare Jul.

Julens ursprung och identitet är enkelhet eftersom det var den första julens kännetecken. Ett stall, en krubba och ett nyfött barn på en liten plats som inte många lade märke till. Jesus valde enkelhet när han föddes till jorden, det beskrivs så här i bibeln:

…han avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. Fil 2:7

Hur kan du och jag fira en jul som bättre återspeglar den verkliga julen? Vad behöver vi avstå och vad behöver vi skala bort för att kunna fira en enklare jul?

Närmare Jul.

Julens djupaste betydelse är närhet och närvaro. Bibeln beskriver en Gud som vill ha en relation med oss. Han ville leva nära oss så att vi kan få leva nära honom.  I bibeln uttrycks det så här:

Och ordet (Jesus) blev människa och bodde bland oss… Joh 1:14

Hur kan vi tillsammans leva ut julen betydelse av närhet? Vad behöver ändras i ditt liv för att skapa plats för nära relationer och äkta närvaro under julen?

Helare Jul.

Julens eviga syfte är helhet och helande. Gud kom till en trasig värld som var i desperat behov av helande både för den enskilda människan och för hela mänskligheten. Bibelns budskap är att vi behöver få frid med Gud för att bli hela. Den första julens händelser är början på en upprättad relation med Gud. Genom att sända Jesus till jorden sträckte Gud ut sina öppna armar till dig och mig och gav oss en chans att börja om. Så här förklaras det i bibeln:

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Rom 5:1

Många människor längtar efter helhet och helande. Hur kan du och jag förmedla Guds frid till dem? Hur kan vi hjälpa varandra och andra att få uppleva en helare jul?

Snart är julen här! Vad har du för förväntningar? Vad önskar du dig i julklapp?

Jag önskar mig och alla andra en enklare jul, en närmare jul och en helare jul.

/ Ewa-Marie Kihlagård

Inga kommentarer

Kommentera

För några dagar sedan såg jag ett citat. ”Gräset är alltid grönare på andra sidan. Nej, gräset är grönast där du vattnar”. Något i den stilen stod det. Det fastnade på min näthinna, för jag förstod att det stämmer.

Jag började fundera kring vad som tar majoriteten av min tid och energi. Det är och har varit mitt jobb de senaste 3,5 åren. Varför? För att jag brinner för att göra skillnad i människors liv och det känner jag att jag får göra i mina två tjänster inom Frälsningsarmén. Jag får berätta om Jesus för barn och ungdomar och visa på Hans kärlek genom praktisk handling. I stort sätt all vaken tid cirkulerar de barn och ungdomar jag jobbar med i mitt huvud eller någon arbetsuppgift som rör dem. Det är inget 8-17 jobb. Sällan är jag hemma innan kl 22 och jag har inga planer på att sluta svara i telefon när jag lämnar arbetsplatsen. Jag går gärna den extra milen för de ungas skull. Att gå ”all in” på jobbet är såklart något jag valt helt frivilligt och det funkar bra in i min livssituation just nu då jag till exempel inte har egna barn.

Vad jag precis nämnt är alltså den del i mitt liv som jag vattnar allra mest nu. Och ja, det är också det område i mitt liv där jag ser det grönaste gräset. Det är inom jobbet jag ser den största utvecklingskurvan både vad gäller mig själv och de saker jag sätter tänderna i. Helt rimligt då de är mina tjänster som får mitt största fokus, min mesta tid, tankeverksamhet och dedikation. Citatet visar sig vara sant.

”Gräset är grönast där du vattnar” säger oss också att de områden i våra liv som vi inte vårdar kommer att vissna. Att jag brinner så väldigt för mitt jobb resulterar automatiskt i att andra delar kommer i skymundan. Dygnet har sina 24 timmar och jag kan inte klona mig. Jag trivs med att prioritera jobbet högt då jag vet att det jag sysslar med har ett högre syfte, men jag vet också att det finns andra viktiga delar i mitt liv som skulle behöva mer vatten. Det där med ”balans i livet” faller sig ofta inte naturligt för oss som ständigt går ”all in”. Men ”allt har sin tid” står det i Bibeln och det känns skönt. Jag litar på att det kommer perioder framöver där även det torra gräset ska få gro.

Oavsett vilken fas vi befinner oss i; tid för familj, tid för utbildning, tid för förändring, tid för vila, tid för jobb, tid för pension, tid för hälsa, tid för utmaning, tid för nya steg, så är det alltid tid för Jesus i våra liv. Vi behöver ständigt vattna relationen med Honom för att hålla den levande. ”Låt oss ha blicken fäst på Jesus” kan vi läsa i Hebreerbrevet 12:2. Han bör vara vårt varför till att vi gör det vi gör. Han är den bästa grunden att bygga våra liv på. Vad den här världen har att erbjuda är ingenting jämfört med ett blommande liv med Jesus!

Vad låter du få ta stor plats i ditt hjärta och i din kalender?

Alltså, vilka områden i ditt liv vattnar du just nu?

Är du nöjd med det eller vill du vattna annorlunda?

Ditt namn står på Jesus agenda och hjärta varje dag. Han älskar dig och längtar efter att få spendera tid med dig. Hans närvaro liknar ingen liten tanig vattenstråle, snarare ett vattenfall.

/ Julia Adolfsson

Inga kommentarer

Kommentera

Den 19 november varje år firas Världstoalettdagen. Det är idag, det!

”Åh, vad hon tjatar om toaletter hela tiden!” tänker du nu. Och det gör jag, för det finns en jättebra orsak till det.

Tillgång till rena och säkra toaletter är – ursäkta uttrycket – skitviktigt.

Dags för ett tankeexperiment: tänk dig att du vaknar en morgon och din toalett därhemma plötsligt är borta. Istället för badrum har du nu en extra garderob. Du stirrar på garderoben i en full minut och försöker förstå vad som hänt. Sen inser du att du inte kan hålla dig tills du kommer till jobbet, funderar litet i panik och kissar sen i en hink.

På väg till jobbet köper du en ny tandborste, eftersom den gamla försvann med badrummet. När du går till toaletten på din våning för att borsta tänderna upptäcker du att den toan också är borta. Till din förvåning inser du att alla kontorets badrum har försvunnit.

Det visar sig att samma sak har hänt med alla badrum i hela stan. Det finns inte en toa kvar någonstans.

Myndigheterna ställer ut bajamajor vid varje kvarter, men det är inte tillräckligt. Det är ständigt kö, och det dröjer inte länge förrän toaletterna börjar gå sönder. På nätterna är det inte säkert att gå ensam till bajamajorna, eftersom du kan bli överfallen eller våldtagen där.

Efter hand börjar folk använda parker och sandlådor istället. Och vägkanter. I rännstenen rinner nästan alltid en gulaktig sörja, och lukten försvinner aldrig helt, ens när du är hemma.

Långsamt börjar magsjukor spridas. Du själv drabbas också regelbundet, fast du är noga med att sprita händerna ofta. Barnen är extra hårt drabbade. De har nästan alltid någon sorts diarré, och är hålögda och trötta för det mesta.

Grannens tvååring får en magsjuka för mycket och hans lilla kropp orkar till slut inte mer. På äldreboendet litet längre ner på gatan finns flera tomma rum efter gäster som inte klarat av alla smittor.

Tänk dig sen att du vaknar med ett ryck. Det är mitt i natten och du är alldeles kallsvettig – var det på riktigt eller var det en dröm? Hjärtat bultar när du tassar ut till garderoben som förut var ditt badrum och med darrande händer trycker ner handtaget. Dörren glider smidigt upp och du ser en toalett, ett handfat och en dusch. Allt bara för dig och din familj! Vilken lycka! Vilken lyx!

Det där var ju bara en mardröm alltihop. Men för många i världen är det verklighet och vardag. Visste du att över 4,5 miljarder människor, mer än hälften av världens befolkning, inte har tillgång till en säker toalett i eller nära hemmet? Och att 892 000 000 människor inte har tillgång till någon toalett alls? De går ut i skogen, till närmaste obebyggda plats, eller använder en plastpåse.

892 miljoner människor. Det är som om det inte fanns en enda toalett i hela Europa, inklusive Ryssland. OCH Mongoliet!

Idag är det som sagt Världstoalettdagen. Men för oss som jobbar med utvecklingsprojekt är varje dag en världstoalettdag. Vi har flera stora projekt i Malawi och Kenya som fokuserar på tillgång till rent vatten och säkra toaletter. Skolor och byar får både dricksvatten och fräscha toaletter, och både barn och vuxna får lära sig om hygien och sanitet, till exempel hur viktigt det är att tvätta händerna.

Om du vill lära dig mer om vikten av toaletter kan du leta upp Världstoalettdagens officiella hemsida. Där finns massor att läsa och lära sig. Även hemma i Sverige är det värt att ta toalettfrågan på allvar. Här är problemet inte att toaletter saknas på samma sätt som på många andra ställen, utan att vi är väldigt dåliga på att hålla koll på vad man får och inte får spola ner i de toaletter som finns. Den här svenska sidan ger klara och tydliga besked i den frågan.

Ha nu en härlig Världstoalettdag! Gläd dig över att du har 1) rent vatten, 2) en bra toalett, 3) ett väl fungerande avloppssystem och 4) en dörr att stänga om dig när du är i badrummet.

Och putsa gärna din toalett litet extra just idag. Bara för att visa din uppskattning!

/ Lena Wickberg

Inga kommentarer

Kommentera

Förra veckan gick en beväpnad man till en allmän plats i LA, Kalifornien och började skjuta. Undersökningen pågår och alla detaljer har inte samlats in. För närvarande rapporteras 12 personer död och mer än ett dussin har skadats… För tre veckor sedan mördades två afroamerikaner i Kentucky… Samma dag mördades elva amerikanska judar i Pittsburgh… Förrförra helgen mördades sju koptiska kristna i Egypten… På lördagsnatten sköts en taxichaufför i Malmö… På söndagsnatten skadades åtta personer och tretton arresterades vid en masskjutning i Mölnlycke

På måndagskvällen deltog jag i en konsert med Soweto gospelkör. Det var ett fantastiskt evenemang. Där fanns en storslagen passion, man sjöng och dansade med så mycket energi att jag kände hur min ande lyftes när jag njöt av mitt hemlands välbekanta harmonier. Kören sjöng om sin förtröstan på en trofast Gud som aldrig sviker ens under de mörkaste dagar, de sjöng om dessa mörka dagar, om kampen för frihet och rättvisa, deras sånger visade tacksamhet mot Nelson Rolihlanhla Mandela och den roll han spelade när det nya Sydafrika föddes. Mitt hjärta värmdes när de sjöng och dansade. När de afrikanska takterna och harmonierna sköljde över mig likt de rullande havsvågorna som sveper in över Kaphalvön, frossade jag riktigt i min identitet som sydafrikan. Jag kände mig stolt över att vara sydafrikan. Medvetet firade jag min identitet och historia, kultur och den bakgrund som ligger till grund för denna identitet och ger den, och mig, en stabil grund. Men jag firade inte enbart. När kören sjöng valde jag också att tänka tillbaka. Jag kom ihåg det jag varit med om, det jag delar med denna begåvade grupp sångare och musiker, minnen som förde med sig glädje och minnen som förde med sig smärta. Igen kände jag smärtan i lidandet och men också glädjen över att bli fri. Jag skrattade när jag kände igen personligheter från förr i de karaktärer som framträdde under sången och dansen. Jag kände mig sannerligen som en sydafrikan. När jag tittade mig omkring, såg jag hur den stora svenska publiken också blev gripen av sången och dansen. Faktum är att av vad jag kunde förstå av de stående ovationer kören fick efter konserten, är jag säker på att kören hade sjungit och dansat sig in i den företrädesvis svenska publiken! Ändå hade den mest sjungit på zuluspråket, sotho och xhsosa. De hade inte försökt sig på någon sång på svenska och sjöng bara några få på engelska. De flesta sånger de sjöng kunde inte förstås av de jublande svenskarna. Kören dansade som de alltid brukar göra, för att uttrycka en slags vild övergivenhet som få svenskar skulle uttrycka i dans på det sättet. Konserten var så sydafrikansk den kunde bli. Vi befann oss i Sveriges huvudstad men den enda synliga flaggan på konserten var den mångfärgade sydafrikanska.

Men svenskarna älskade dem och applåderade varmt och länge. Det var den längsta applåden jag någonsin varit med om under en konsert! Faktum är att jag tror att det var på grund av och inte trots att kören uttryckte sin afrikanska identitet som den uppskattades så. Den svenska publiken firade körens afrikanska identitet och uppskattade olikheterna i språk, kultur, musik och uttrycksformer. Långt ifrån att vara ett hinder, välkomnades dessa olikheter i stället som en bro. Det blev just olikheterna som sammanlänkade afrikaner och skandinaver.

När de förfärliga skjutningarna inträffade i Sverige för några veckor sedan, var jag på en ekumenisk samling I Uppsala för att fira 50-årsjubileet av Kyrkornas Världsråd som hölls I Uppsala i juli 1968. Mötet 1968 var mycket viktigt för Kyrkan och för Sydafrika. Vid det mötet bestämde sig Kyrkan för att ta avstånd från intolerans, rasism och diskriminering och Världsrådet sammanfattade att man ville koncentrera sig på att tala och verka för förändringar i apartheidens Sydafrika. Uppsala och minnena från 1968 kopplades samman med Soweto gospelkör och sångerna om frihet. När jag lyssnade och deltog med kristna ledare från hela världen och från hela det teologiska spektrat i den kristna kyrkan, kände jag viljan att bli förenade trots olikheterna. Vi valde enhet för att kunna fira enhet i mångfalden.

Tänk vilken vilja till enhet trots olikheter jag bevittnade under denna ekumeniska veckohelg! Tänk vilket glädjefyllt firande av kulturella och etniska olikheter jag bevittnade under gospelkonserten! En så omedelbar acceptans av ”de andra” är bara möjlig när man känner sig trygg. Tryggheten kommer när man är rotad i en tydlig identitet och deltar i en sund gemenskap. En förståelse för vem jag är och en förvissning om min tillhörighet gör att jag kan omfamna andra som varken delar samma identitet eller samma gemenskap.

Illdåden vi hört om nyligen, dödandet och våldet jag listade i början av denna text, representerar motsatsen till det jag upplevde i Uppsala i den internationella ekumeniska gemenskapen och på Skanlan med Soweto gospelkör. Jag tror att identitet och gemenskap är viktiga faktorer för att orsaka dessa motsatser. De som utför sådana här illdåd är människor som inte riktigt vet vilka de är och har en djupt felaktig uppfattning om identitet och gemenskap. De kan inte alls uppskatta ”de andra” därför att de ser det som är annorlunda som hot som kan utarma och inte gåvor som kan berika.

För kristna är vår identitet grundad i vår tro på Gud: kärleken från Gud, Fadern, nåden från Gud, Sonen och gemenskapen med Gud, den helige Ande. En identitet grundad i kärlek, nåd och gemenskap kommer att vara avgörande för att bygga ett samhälle i stället för att bryta ner det och det är också avgörande för att kunna uppskatta olikheter hellre än att skapa söndring. Det är dags för Kyrkan att leva ut sin identitet av kärlek, nåd och gemenskap. Det är tid för kristna att identifiera sig med Jesus Kristus, honom vi följer. Han är den som kom med nåd och sanning till alla,  utan undantag. Låt oss vägra acceptera denna tidsanda som envisas med att skapa söndring! Låt oss i stället förenas i att fira olikheter och mångfald precis så som vi gjorde i Uppsala och Skansen nyligen.

/ Clive Adams

1 kommentar

Kommentera

Att växa.

Visst är det intressant och ganska fantastiskt att vi människor kan kommunicera genom att ljuda eller skriva olika ord. I Wikipedia finns en förklaring vad ett ord är: Ett ord är en betydelsebärande ljud- eller teckenkombination som förekommer självständigt. Kärnan i ett ord är en rot, t.ex. bok, tvätt, klok eller eld.

Jag har fastnat för ordet växa. Det används i många olika sammanhang. Vi använder ordet växa när vi pratar ekonomi- en marknad som växer, ett företag som växer.. Under våren och sommaren har vi sett naturen växa. Jag själv stoppade ner solrosfrön i några krukor på balkongen i juni. Efter någon vecka började sex stycken frön gro och skicka upp små gröna blad ur jorden. Efter åtta veckor hade solrosorna växt två meter höga och de stora blommorna var nära att slå ut. Alla har vi säkert följt något barn som växer. Barn, som vi också alla faktiskt har varit en gång och själva växt. Men det går också att som människa växa på annat sätt än synligt, att utvecklas som person. Du kan utvecklas på många olika sätt. Jag kan lära mig en massa nytt och känna trygghet i nya kunskaper, lära känna nya personer och bli stimulerad av det. Vi tar också hjälp av vår tro och i kontakten med Gud växer vi andligt.

Naturligtvis går det inte alltid spikrakt framåt och uppåt, stundtals står det stilla men lyckligtvis är människan inte som delar av naturen som vissnar varje år för att börja om att växa upp igen. Samtidigt är det fantastiskt med naturens skiftningar – när allt som varit dött blir återfött som det står i sommarpsalmen framför alla andra.

Nu hoppas vi på en vinter med växtkraft i samhället och hos oss alla, som gör att vi kan ta itu med alla utmaningar som alla stora motsättningar i världen orsakar. Vi ser sedan också fram emot ett nytt år där vi i naturen så tydligt och bildligt kan se innebörden av ordet växa.

/ Lars Beijer

Inga kommentarer

Kommentera